Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 4
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
35
hJ-o
låta dig i ditt lijerta förnimma, huru
eng-larua hålla vakt omkring ditt läger.
Qvarhåll denna solstråle, den skall skänka
dig frid och förnöjsamhet och alldrig mer
låta dig sörja öfver ensamheten, ja mången
gång sprida glädje äfven till dem, som
komma i din närhet.
Utsträckande sina magra armar mot eugeln,
utropade Anna: Ack du goda engel, huru
skall jag nog kunna tacka dig för diu gåfva?
Säg! Säg! blir det väl möjligt för mig att
alltid behålla solstrålen i mitt hjerta?
Ja mitt dyra barn, bibehåll blott ditt
samvete rent och ditt hjerta ödmjukt, då
skall solstrålen och med den glädje och
lycka följa dig i alla dina lefnadsdagar och
slutet af ditt lif biifva en skön sömn i
döds-engels famn.
Lilla Anna hade så gerna ännu velat tala
med sin engel, men önskande ett stilla
farväl försvann eugeln ur hennes åsyn. —
Milt älskade lilla barn hörde Anna sin
moder säga, vakna! vakna! det lider redan
mot aftonen; vi skola äta vår aftonvard och
sedan gå till nattro.
Anna gned sömnen ur ögonen och
blickade förvånad omkring sig. Ack hon hade
således endast drömt om sin engel; men
det kändes så stilla och ljuft i hennes lilla
hjerta, hon tyckte sig ännu se den goda
eugeln omsväfva henne och var derför
förvissad om, att honlikväl erhållit den solstråle
livarom engeln talat, och att drömmen i
sjelfva verket var sann.
Ilvad tänker du på, mitt barn? frågade
modren; dina ögou glänsa af en inre fröjd!
Du har säkert haft någon skön dröm!
Ja inamma, min skyddsengel har besökt
mig och skänkt mig något i drömmen,
som jag nu i verkligheten känner att jag
eger.
Under glädjetårar åhörde modren Annas
berättelse och tackade Gud i djupet af sitt
hjerta för den nåd, Han bevisat hennes
barn.
Efter denna dag bade Anna aldrig
ledsamt. Det blef henne numera lätt att i
ensamheten med tålamod bära sina plågor,
då hon alltid kände, att euglarne omsväfvade
henne.
livar och en, som derefter besökte Anna,
undrade öfver, att den lilla krymplingen
kunde se så glad och lycklig ut. ’”Hennes
ögon stråla ju som solen och med ännu
större tålamod än förr tycks hon bära sin
sjukdom", sade de. ”Det är godt att vistas
i hennes närhet.”
Här slutade modren sin berättelse. Mina
barn! tillade hon, så kunde lilla Anna fånga
den verkliga och lifgifvande solstrålen.
Mamma sade Maria med tåradt öga, månne
engeln ville skänka äfven mig sin solstråle?
Det är jag förvissad om, svarade modren.
Englarna älska alla goda barn och bjuda
dem enhvarsiua himmelska gåfvor; det beror
blott på barnet sjelft att emottaga och
behålla gåfvan. Bjuden derför till, mina små
älsklingar, att alltid följa engels röst i edra
samveten, så skolen äfven J fånga den
lifgifvande solstrålen och liksom lilla Anna
få en evig sommar i edra hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
