- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Första Årgången 1879 /
38

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

ILLUSTRERAD BARNTIDNING

X 5

Men innan kort de mötte folk igen,

Som pekade och skrek: ”Nej, se pä den!”

”Sjclf rider han, den vargen, utan skam,
Ocli barnet får till fots sig släpa fram.”

”Sitt upp, min son!” sa’ Olle, ”du också!
Det bäst är, att vi rida bägge två.”



Nog hade de följt,.råd af alla slag
Och sökt att göra livar och en i lag.

Men hur de vände sig, var ryggen bak;
Och följden blef en högst bedröflig sak.

Ty sist sin väg de läto åsnan gå, —

Och dränkte sig i stället bägge två.

”Nej, kors!” skrek folket, ”det omenskligtär,
Att plåga kreaturet, si så der!”

”Stig af, min son!” sa’ Olle, ”gör som jag
Och gå bakom och fast i svansen tag!”

Men nu blef muntert först: ”Jo, det är bra!
De gå till fots, fastän de åsna ha!a

Och nog var Olle visst en foglig man,

Och son hans lika fogelig som han.

En tistel växte upp på deras graf,
Och åsnan gick och betade den af.

*0—‘<£-

Solstrålen.

(Berättelse nf M.)

(Fortsättning och slut).

(lå måltiden var slutad, blef modren
ensam med sina barn. Johannes och
Maria skulle afklädas, de färdigbäddade
sän-garne väntade redan på dem. Medan modren
hjelpte barnen, sjöng hon en psalm, såsom
hon ofta brukade. Modersögat hade sett, att
solstrålen blifvit bortskymd och att barnen
icke ville uppgifva, hvad orsaken dertil 1 var.

Då barnen båda lågo väl omslutna af
sina varma täcken och skulle insomna, lade

°T

modren livar sin hand på deras hufvuden
1 och sade med lialf röst, likasom för sig
sjclf: ”måtte den goda cngeln beskydda mina
små barn.”

Ack mammaI mamma! utropade Maria
och fattade modrens hand, jag lcau ej sofva
förrän jag bedt dig förlåta mig. Min engel
går bort med solstrålen från mitt lijerta,
ty jag har icke följt engelns röst i mitt
samvete, utan varit olydig mot min mamma.

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1879/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free