- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Första Årgången 1879 /
48

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



ILLUSTRER AI) BARNTIDNING

M 5



och en rå vinningslystnad förhärda hjertat,
men mildhet och kärlek förädla sinnet och
göra det mottagligt för goda intryck. Och
ett sådant godt intryck erfar man, då man
ser de skygga djuren förtroendefullt närma

:>*=

§11101 pfocfV.

Skrif/tonslens magt. En berömd engtdsk resande.
Mariner, berättar följande om det intryck,
skrif-knnsten gjorde på en furste på en af söderbafsönrne.

Att mau genom bokstäfver kunde meddela
livar-andra sina tankar, var för fursten alldeles
obegripligt. Han tog ett bref, som händelsevis hade kommit
för hans ögon, vände det pä alla sidor och boll
det för sitt öra. Men brefvet sade honom rakt
ingenting. Sedan stod han en stund försjunken i
tankar, liksom för att försöka utgrunda hemligheten.
Slutligen kallade han engelsmannen till sig och
bad honom skrilva något.

— livad skall jag skrifva? frågade Mariner.

— Skrif mig sjclf, svarade fursten.

Mariner skref då furstens namn Feenow och
uttalade det tillika högt. Fursten kallade nu en
annan cugelsman, gaf honom pappret och bad
honom sägn, livad lian såg på detsamma. — Feenow,
svarade engelsmannen.

Fursten ryckte nu häftigt pappret till sig, såg
ifrigt på det, vände det på alla möjliga sätt och
sade slutligen:

— Men det liknar ju alls icke mig eller någon
annan meuniskn. livar äro mina ögon, livar mitt
bufvud, mina armar, mina ben? Hnrn vet ni, att
det är jag?

I två, tre timmar lät lian sedan Mariner skrifva
namnen på en mäugd personer och föremål.
hvar-efter den andra engelsmannen fick läsa upp dem.
Fursten blef allt mera ufvertygad om, att något
trolleri var med i spelet. Slutligen trodde lian sig
dock märka, att hela konsten bestod i något
hemligt tecken, hvarmed engelsmännen angåfvo för
hvarnndra föremål, som de båda hade sett. ålen
äfven denna förmodan kullkastades, då Mariner
skref namnet på furstens ailidne fader, och den andre
engelsmannen äfven kunde läsa detta. Furstens

sig till menuiskorna såsom till varelser,
skapade af samme allgode skapare.

Med mildhet och godhet katt mau böja
det hårdaste sinne.

Kärleken beherrskar verldeit.



förvåning var obeskriflig, och han kunde ej nog
undra, huru något sådant kunde vara möjligt.

Den vilda, ociviliserade furstens förvåning hör
dock icke öfverraska oss- Skrilkonsten år en af
menniskans vackraste och märkvärdigaste
uppfinningar. Känslor och tankar, snm röra sig i vårt
inre, luinna vi genom den samma meddela åt
fjärran borta varande personer, som förstå oss ocb
hesvara oss, utan att, ett ord blifvit taladt. Hvad
som anförtros åt den samma i dag, kan den
bevara i inånga tusen år. och det är genom
densamma , som allt, livad menuiskorna tänkt godt och
ädelt, kunnat lemnas i arf åt efterkommande sliigten.

Vi höra tacka Gud för donna gåfva, som lijelpt
oss att bevara kännedomen om Honom ocb sprida
ut deu kring hela jorden, och som förenar
menni-skorna, huru långt skilda från hvarandra de än
bo, till en enda stor brödrafamilj.

Erfarenheten är en god läromästare äfven för de
minsta af Guds skapade varelser. Så har man
iakttagit att bin, som förts från England till
Australien, under de tvä första åren samvetsgrant hålla
sig vid kuporna ocb insamla boning. Men efter
den tiden upphöra de med arbetet: de ha nemligen
dä hunnit förvissa sig om, att Australien eger ett
luftstreck så mildt, att bin icke behöfva sörja för
något vinterförråd.

Fråga. Om fem kråkor sitta i ett träd och du
skjuter en, liuru många sitta då qvar?

Iircflåda. — II7m. De, som vilja sända till
Sylvia bidrag, behöfva ej nppgifva sitt namn.
Sylvia förbehåller sig dock, ntt få göra små
ändringar, der de kunna beböfvas-

— hilila. Tack för verserna.

— *. Sändningen har framkommit.

Andra insändare. Så snart utrymmet medgifver.

Bref till Sylvia adresseras till Waseniuska bokhandeln, Helsingfors.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1879/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free