Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde fä. det att brinna, så gaf bon sig till
att gråta och ropa Fiddiwaw.
Dä vaknade modren och frågade, hvad
som stod på.
— Å.h, Fiddiwaw, sade dottren, det vill
inte — Fiddiwaw-waw-waw.
Nä, du kan inte få det att brinna,
märker jag, sade modren, men det är väl
ingenting att hålla så mycket oväsen för.
Och dermed skulle hon hort till spisen
och lijelpa dottren. Hon satte sig ned och
gräfde i glöden och började blåsa:
Fiddiwaw, Fiddiwaw, sade hustrun också,
och så var hon ej i stånd att få det att
brinna.
Nu greto och jemrade de sig begge två,
både modern och dottern, den ena värre än
än den andra, och så vaknande mannen och
frågade, om de hade blifvit tokiga begge
två, då de buro sig åt på sådant sätt.
— Åk, Fiddiwaw, Fiddiwaw, skrelco de
båda två.
Så skulle då mannen upp för att se, hvad
som var på färdo, och då han iiek se, att
de ej hade fått det att brinna i spisen, gaf
han dem hårda ord och sade, alt qvinfojk
var nu alltid sig likt, och de hade ej bättre
vett än att ge sig till att gråta och väsnas
för ingenting, lian skulle då göra det bättre,
han, kan man förstå, och så tog han
eld-tången och begynte gräfva bland kolen. Men
då han skulle börja blåsa, så gick det med
honom, som med de båda qviunorna, det
blef ej annat af, än ^Fiddiwaw, Fiddiwaw,
Fiddiwaw-waw-waw P
Men dä konuno de öfverens om, att
dott-ren skulle gå till klockaren och be honom
sä vackert, att han skulle komma och läsa
öfver eldou, det måste visst vara någon
trolldom uti den. Flickan sprang allt hvad
hon orkade rakt in i klockarens stuga, och
•let var just jemt och nätt att hon kunde
säga, att hon skulle helsa från far —
Fiddiwaw — och mor — Fiddiwaw — och be kloc-
karen komma och läsa öfver elden —
Fiddiwaw-waw-waw !
Klockaren trodde, att flickan var litet
bortblandad, men han tyckte ändå, att lian
borde följa henne, och då han sedan kom
hem till mannen och hörde, att det var på
sammå sätt med de andra, så kunde han
nog märka, att det ej gick riktigt till, utan
att här var någon trolldom, som måste läsas
bort. Han tog eldtången, gjorde ett kors
i askan, och så skulle han börja läsa och
besvärja, men hur det dä var, så kunde
han ej säga annat än "Fiddiwaw’1, han heller.
Så var det då ej annat råd. än att flickan
måste gå till presten, och hon hade knapt
hunnit inom dörren, så sade hon, att det
var på tok der hemma — Fiddiwaw — med
klockaren — Fiddiwaw — och far och mor
också — Fiddiwaw — och-presten måste
för all del komma och lijelpa dem och läsa
öfver eldon — Fiddiwaw-waw-waw.
Presten skyndade sig att få prestkappan
på sig, och glasögonen tog han på näsan
och boken under armen, och så följde han
med flickan. Der stodo de allesamman vid
spisen och då märkte presten, att der måtte
vara trolldom med i spelet. Så mycket kunde
de säga åt honom, att de ej kunde —
Fiddiwaw — få elden att brinna, och att de
alla måste säga Fiddiwaw-waw-waw, så fort
de öppnade mumien. Presten tänkte, att
det väl ej skulle vara någon stor konst att
få bort den trolldomen, och så slog han
upp i boken och tog eldtången och ritade
ett kors i askan och så började han att
liisa och förmaua, så att svetteu rann af
honom, ålen det gick ej bättre för honom
än för de andra; det första ord, som kom
ut af hans mun, det var; Fiddiwaw,
Fiddiwaw, Fiddiwaw-waw-waw! och ju längre han
läste, dess värre blef det.
Då visste ingen af dem något råd. Men
mannen begynte stamma och bedja och lofva,
att den, som kunde fä trolldomen bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
