Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JIG f!
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
— .Ta men vet du Kaarle, sade Herman,
som med stort intresse åhört kamraten, hvad
säger du, om vi pä egen liand skulle försöka
segla ett stycke längs med stranden; vid den
lilla holmen der borta kunna vi ju lätt vända
båten. Jag förstår mig ganska bra på
segling och du tycks älven hafva varit
tillräkligt ute i sommar, för att icke beliöfva frukta
eu liten bris. Nå pojkar, hvad menen J om
mitt förslag?
— Jag är ingalunda rädd, svarade
Wilhelm; på denna korta sträcka och längs
stranden kan livar och en liitt sköta en slup;
upp med seglen, ingen rädder här!
— Ja det vore visst utmärkt roligt, sade
Kaarle, och gerna ville jag göra eder till
viljes; men det är ej så alldeles säkert, att
pappa vore rätt belåten härmed.
Visserligen har han lofvat mig, att snart på egen
hand få styra slupen, men nog tror jag han
sjelf ville åse mitt första prof.
— Efter din far lofvat dig, sade Herman,
att på egen hand sköta båten, så kan han
ej annat än med förnöjelse erfara, att du
försökt dina krafter i sällskap med oss. I)å
resan ej gäller längre än till lilla holmen
der, så går det ju som en dans. Låt alla
griller vika och hjelp till, så hafva vi
seglen snart i ordning stälda.
Nu, som ofta förut, fick Herman sin vilja
fram, den lilla roddbåten lastades vid
stolpen, der slupen legat förtöjd, seglen höjdes,
fånglinan lösgjordes och i sakta fart gled
slupen framåt.
Småningom fyldes seglen och liitt som
en fogel flög båten på vågen Det var
förtjusande roligt! Herman skötte rodret, de
andra höllo skoten, allt gick bra, tyckte
gossnrne. Kaarle, som först varit oviss,
huruvida han handlade rätt, glömde nu helt och
hållet sin oro och njöt i fulla drag af den
friska seglatsen.
- Konsten att segla är minsann bra liten,
sade Wilhelm. Blott man håller rodret sta-
digt och skoten spända, är det en barnlek
för pojkar vid vår ålder.
— Jag tycker alldeles som du, sade
Herman; det vore omöjligt för mig att känna
fruktan på liafvet. Ilvarje gång, jag varit ute
med segelbåt, har det gått lika stadigt som
nu, och den, som fört rodret, bar sett
lugn och säker ut. Jag försäkrar, att man
bra ofta är onödigtvis forsigtig att bege sig
ut, och derför finnas högst få pojkar, som
blifva skickliga seglare. Kaarle, skulle vi
bo närmare hvarandra, kuiule vi hvarje dag
låta det blåsa i seglen och innan
sommarens slut våga oss på kappsegling!
— Kamrater, sade Kaarle, nu måste vi
emellertid vända om, längre ut skola vi ej
segla, lilla holmen är uppnådd, alltså äro
vi vid målet.
Ja de skulle vända om, så beslöts; men
stor var deras förvåning, då detta icke gick
så lätt, som de både förestält sig. Herman
försökte med rodret, Kaarle och Wilhelm
böjde seglen, för att sålunda tvinga båten
till lydnad; men allt var förgäfves! Slupen
gled tvärtom närmare stranden och i lä
som det var, slaknade seglen och den stora
båten förblef helt stilla.
— Hvad skola vi taga oss till! utropade
Wilhelm, blek och med gråten i halsen,
denna båt förmå vi icke med, jag ät redan
alldeles uttröttad!
— Skäms att gråta, ropade Herman omildt,
”ingeu rädder bär’ sade du för en stund
sedan och nu förlorar du genast modet.
— Vi borde kanske refva segleu, fortsatte
Wilhelm, utan att låta sig störas af
kamratens tillrättavisning, jag bar hört, att när
det är fara å tiirde, så bör man refva seglen.
— Käraste kamrater, det bär sig ej, sade
Kaarle beslutsamt. Gif mig eu åre och tag
du Herman den andra, så skola vi ro ut
båten forsigtigt mellan bränningarue och,
då vi fått vind i seglen, försöka att kryssa
hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
