Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
–––––––––––––––––––––-4»
ILLUSTRERAD BARNTIDNING M 8
derna ännu lågo nyss begagnade, och från
notkojans tak höjde sig en rökpelare, soin
tillkännaguf, att meuniskor i den sökt skydd
för ovädret.
Tonerna från en harmonika och af brutna
skrattsalfvor nådde Kaarles öra. Med
svindlande hufvtul och klappande lijerta mera
flög iin klättrade den viga gossen ner från
trädet och med bevingande steg bröt han
sig väg genom skogen mot det håll,
hvarifrån de un allt mer och mer tydliga ljuden
hördes.
— flalloh! hallok! ropade Kanrle med
genomträngande stämma, då han kom fram
till den öppna platsen vid stranden, och
ögonblicket derpå visade sig flera karlar och
qviunor utanför notkojan.
— Unge herr Kaarle! utropade förskräckt eu
utaf karlarne. Huru i Guds namn har ni
kommit hit till Storholmen och så der
half-kläddV
Kaarle igenkände genast deras egen
gårdsvärd och inkommen i den lilla notkojan,
berättade han om sitt och kamraternas
äfven-tyr. Ilade vi kunnat ana, att vi befunne
oss på Storholmen, skulle vi långt före detta
uppsökt er, ty det var ju hit, som jag skulle
följa med eder pä notdragning. Husbond
är visst så god och låter någon ro med mig
efter de andra gossarne och för oss väl
sedan alla hem, sade Kaarle.
Öfverraskadc åhörde fiskarfolket Kaarles
berättelse, och en af qvinnornaerbjöd Kaarle
sin hemväfda schal, då han jemte eu af
dren-garne satte sig i båten för att afhemta
kamraterna från grottan.
Regnet och ovädret hade betydligt
stillats, båten skred derför med god fart
framåt.
Glädjen stod högt, dä de tre gossarne
visste sig räddade, och dä de vid
återkomsten till notkojau blefvo af de vänliga
boml-qviunorna undfägnade med kokad färsk
strömming och varmt kaffe, kände gossarne
sig helt upplifvade och längtade att genast
begifva sig hem.
Gårdsvärden sjelf jemte eu dreng länsade
eu af de stora skötbåtarne för att dermed
följa de tre äfventyrarne till hemmet.
Då de efter flera timmars färd slutligen
skönjde hemstranden, varseblef gårdsvärden
en segelslup, som styrde emot dem.
— Vet herrane, sade han och pekade framåt,
der tror jag Ainikki styr rak kurs mot vår båt.
— Ack pappa, pappa! utropade Kaarle, det
är visst han sjelf.
Snart såg Kaarle tydligt sin far; han
styrde ensam sin slup. Hatten var djupt
neddragen på pannan. Så brukar det
alltid vara, då pappa är mycket orolig, tänkte
Kaarle.
Gossarne viftade med sina näsdukar och
hattar, men fadren tycktes till en början ej
märka dem. Slutligen hördes ett utrop; det
föreföll gossarne som ett glädjeskri, och
straxt derpå svängdes en näsduk i slupen.
Fadren hade observerat båten.
De rodde raskt framåt och snart låg slup
och båt invid hvarandra.
Kaarle framstammade ett knapt hörbart
..förlåt,” då fadren med starka armar slöt
honom till sitt af sinnesrörelse arbetande hröst.
— Det är ej Kaarles fel, sade Herman, jag
bär största skulden till vår olydnad.
Sedan de med många tacksägelser sett
gårdsvärden återvända, berättade gossarne
utförligt om hela deras färd.
Under allvarsam tystnad åhörde fadren
dem. Nu skola vi segla hem, sade han.
Mamma och systrnrne begråta dig som död,
min Kaarle, ty då jag ej i går, vid mitt
letande, återfann annat än den torna
slupen, trodde vi, att du med dina kamrater
omkommit. Gud vare lofvad, att jag nu
återfunnit eder. .lag hoppas att du, min son,
och ni, mina unge vänner, väl skolen betänka
eder, innan ni rn annan gång Öfverskatten
eder förmåga.
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
