- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Första Årgången 1879 /
70

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––––––––––––––––––––-^

ILLUSTRERAD BARNTIDNING M 8

Tomtebo ocli Nissebo iiro ena underliga
små nästen, som se ut som stugor af grått
sockertoppspapper för oss menniskor, men
för sina innevånare äro de stora palats af
vackraste marmor. De ligga någonstädes i
södra Finland, men jag vill ej nämna stället,
för att ej locka dit, så mycket nyfiket folk.
— Ja, skulle vi se med småfolkets ögon,
skulle vi bäpna öfver bur vackert och
ståtligt der är! Fönstren äro af klaraste
kristall, så genomskinliga att man nästan kan
sticka sitt finger igenom dem, utan att
något tar emot. Golfvet är af b vit marmor
och våggarue af spegelglas; småfolket
be-höfver inga töilettspeglar då de kamma sig;
de titta bara i väggen, så veta de om
benan är på sned. — Taket skimrar af guld,
som om himmelens klaraste solsken
strömmade ned deiifrån, och en doft af rosor och
resedor fyller de präktiga salarne.

I Tomtebo bor en lycklig familj, bestå- j
ende af tomtefar, tomtemor och en hel klunga
små tomtebarn, af hvilka den minsta ej är
mindre iiu hälften af min lillfingersnagel.

I NiSSebo bor likaledes en familj, bestående
af nissefar, uissemor och dussinet fullt af
små glada nissar, som alla hålla
hvarandra så innerligen kära. De lefva i bästa
grannsämja med Tomtebofolket och öfriga
grannar, men för riktiga menniskor ha de
en stor respekt. De visa sig derför aldrig
om dagen, för att ej bli tagna och förda
till museum, som andra underdjur.

En gång råkade jag rädda allra minsta
lilla nissebaruet, som stulit sig ut utan lof.
från en hungrig duga, som just tänkte göra
sig ett godt mål på honom, och till tack
lofvade nissemor att jag skulle få komma
och se, hur de hade det. ”Men det måste
ske om natten,’5 sade hon, “annars tar det
sig ingenting ut.5’

Följande natt, just då jag drömde som
allra häst, kände jag något, kittla mig i
näsan , gaf till en väldig nysning och vaknade.

"Det är bara jag,” sade. uissemor.” Jag
använder alltid detta medel att få folk vakna,
ty om jag än pnifar och knuflär dem det
mesta jag kan, tro de dock att det blott är
en loppa som väsnas, och vända sig
förargade på audrn örat. — Men skynda dig nu,
sä skall jag föra dig till Nissebo.”

Jag gnuggade sömnen ur ögonen, hoppade
ur sängen, drog strumporna pä mig och så
gingo vi. Om det var lång eller kort väg
vet jag ej, ty det var kolmörkt, och jag
måste hålla uissemor i kjolen för att ej tappa
hort henne. Ändtligeu voro vi framme, och
jag såg något, som jag ännu aldrig ens drömt
om. — Ett litet palats strålade i ett
ljus-hat’ och åstadkom i mörkret en ännu
präktigare illumunatiou, än den dc bruka ha på
Senatstorget i Helsingfors. Då jag gick
närmare, såg jag att skenet utströmmade
från tusen sinom tusen klara ädelstenar, med
hvilka spcgelväggarne voro prydda och
hvilkns glans genom dessa mångdubblades
i en bländande grad. Utanför hängde de
grannaste lysmaskar som lanternor vid
app-gångarue, och denna elektriska belysning
skulle säkert bli både billigare ocli
beqvä-inare, än den de nu börjat använda i alla
de stora städerna. — Innanför fönstret såg
jag en Mig skara röra sig; der dansades
af hjertans grund. Fruntimren voro små
fina. luftiga väsen, kanhända elfvor frän
ängen utanför, ocli dausörerne voro
guldsmidda från topp till tå, med små röda
mössor på hufvudet, men ingen af dem var
större än mitt pekfinger.

„Var ej blyg mt, utan stig iu,a
sadenisse-mor artigt. ..jag skall nog presentera dig.a

„Jag tackar så oändligt,* svarade jag,
„men som jag ej har den äran att vara lika
liten som fru nisse och edra gäster, skulle
jag möjligen trampa ihjäl er allesammans,
om jag först rymdes in genom dörren. Det
är derför bäst, att jag ser pä herrligheten
här utifrån;*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1879/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free