Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 8 ILLUSTRERAD
„Som du villsade nissemor vänligt, “jag
tror också att mina små skulle råka i fara
för dina strumpfötter, de äro så lilliga.u
.lag antager, att detta sista yttrande gälde
de små och icke mina strumpfötter.
Nissemor gick in, och jag satte mig på
en bänk utanför fönstret för att riktigt kunna
se och höra.
Der tycktes vara en stor festlighet, till
firande af yngsta iiissebarncts räddning ur
Hugans klor, och der voro, utom
Tomtebo-familjen, en stor del af grannarno bjudna.
Det gick, som jag redan sagt, lifligt till,
icke precis som i stora verlden, men mycket
hurtigt och oskyldigt. Kavaljererna svängde
omkring med sina damer visst tjugu hvarf
och lyftade dem sedan högt upp i luften,
så att de gåfvo till ett litet pip af rädsla
och förtjusning. Och damerna gjorde en
den allra som näpnaste lilla knix för den de
ville dansa med, ty det var ej som i stora
verlden, der herraruc af gunst och nåde
bjuda upp en och annan dam, och många
glada flickor få nöja sig med att
stillasittande röra fotterna i takt efter musiken,
— nej, här var det damerna som bjödo upp,
och de voro ej det ringaste orättvisa, det
försäkrar jag.
Betjenter i hvita västar och röda mössor
bjödo omkring rosenthé, daggpunsch,
lingon-glace och andra rara saker, och på en vink
af nissemor hcmtade de ut till mig litet af
livarje forfriskning. Jag tackade på det
artigaste och tog för mig, med fara att
sviilja både fat och sked på samma gång
som deras läckra innehåll, samt tänkte i
mitt stilla sinne, att detta knapt skulle
tillfredstält den måttligaste lilla fluga.
Medan jag funderade härpå, hörde jag
ett oredigt sorl inifrån, och då jag blickade
dit, såg jag att der rådde stor villervalla
i det lilla sällskapet. Damerna greto och
dånade, lierrarue sprungo rådvilla af och
an, betjenterne snafvade öfver hvarandra
BARNTIDNING 71
med brickor och glas, kort sagdt, allt var
i stor uppståndelse. Jag hörde jemrande
röster tala om hvarann:
„Det är en örn “ sade någon.
-Nej, en drake är det,“ sade en annan.
„Han äter upp oss allesammans ,a jemrade
sig en tredje.
„Mina barn, mina barn,1’- klagade
uissc-mor, och snyftade så att alla hennes
mössband kommo i rörelse, under det nissefar
vred sina händer, och de små nissarnc gömde
sig under stolar och bord, livar det passade.
Jag såg mig en stund förgäfves om efter
orsaken till denna förtviflan, och upptäckte
slutligen en stor, vacker, oskyldig fjäril,
som, lockad af ljusskenet, förirrat sig dit
in och nu satt helt ängslig och förvånad
uppe i den stora kronan. En af herrarne
fattade slutligen mod, beväpnade sig med
en lagom tändsticka, och gick, följd af de
kringståendes varnande blickar och ord, att
anfalla den oskyldige fridstöraren. Jag
tyckte det var synd om den vackra fjäriln,
och ropade derför till den tappre räddaren
deriune:
„Vänta ett ögonblick, jag skall spara er
besväret..’-’- hväfpå jag stack handen in genom
dörren och fick den stackars fjäriln mellau
tummen och pekfingret, samt drog handen
varsamt tillbaka och gaf fången sin frihet.
En stormande glädje följde nu efter
förskräckelsen. Nissemor snyftade af lycka,
nissefar tog så inånga små nissar, han kunde
få tag i, och snurrade om med dem,
fruntimren heintaile sig frän sina sviinningar,
herrarne och betjenterne fördubblade sin
uppmärksamhet., och allesammans ville
omfamna mig, hvilket skulle varit denl lika
lätt som. för mig att omfamna Nikolaikyrkan.
Sedan lugnet blifvit någorlunda återstäidt
beslöts att det skulle musiceras. En liten
elfva i ljusblå spiudelväf trakterade med
sång och belönades med dugtiga applåder,
men ehuru jag med båda händerna försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
