Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst våren!” ropade de. ”Stigen upp, små
barn och blommor att hclsa på våren!”
Och barnen, de små blåsipporna, kriipo alla
fram ur sina bäddar. — Ack, bur härligt
det var! Solen kyste dem och bäcken kastade
alltid i förbifarten en klar vattendroppe åt
dem. Bäcken hade en gruflig hast, ty det
var hans sak att berätta åt alla, att våren
skulle komma. IIvarje blomma skulle få
veta det och livarje grässtrå också, ty de
skulle alla kläda sig i sina vackraste kläder
och sen, när de alla voro fina och färdiga,
då först skulle våren riktigt komma och
hålla en stor fest.
Bredvid en stor sten, alldeles nära der
bäcken först sprang fram, bodde en liten
blåsippsfamilj. Det var den första, som
bäcken hade kyst, och der hade redan
Pappa och Mamma och några af barnen
krupit fram. Till dem kom nu en ung flicka:
Nej se, sade hon, så vackra blåsippor, nu
kommer då våren visst. Och hon lutade
sig ned för att bryta några af sipporna,
men då hörde bon huru den största sade:
”Ack bryt oss inte! Låt oss få lefva här.
Här skiner solen, här jollrar bäcken, här
sjunga foglarne, låt oss få lefva och dö här.”
Men den unga flickan svarade: ”Der inne i
den stora byggningen bor en sjuk flicka,
som ej kan lemna sin bädd, och doktorn
har sagt, att först då våren riktigt
kommer, kan bon blifva frisk. Viljen I ej nu
komma och berätta åt henne;, att våren
kommer. — ”Jo, det vilja vi!” svarade
sipporna strax, och så bröt|dem den unga
flickan. Och hon förde dem till sin syster,
den sjuka flickan, och hon blef så glad.
”Nu blir jag visst snart frisk,” sade bon.
Och hvar dag hemlade systern nya och friska
sippor, så att, der snart fans en stor bukett.
Alla ville de så gerna komma till den sjuka
flickan och berätta henne, att våren skulle
komma. Och om natten då allasofvo, men
den sjuka flickan ej kunde sofva, berättade
blommorna så mycket för henne. Allt. hvad
bäcken och träden och foglar och fjärilar
berättat för dem, det berättade de nu igen
åt henne, så mångalånga och vackra sagor.
, Och flickan var så lycklig och blef allt
friskare och gladare livar dag. Men
blommorna blefvo allt blekare, och så sade de
en dag åt henne: ”Nu måste vi snart dö,
men när du blir så frisk, att du igen kan
gå ut, då skall du helsa alla våra syskon
och vänner från oss oeli säga dem, att vi
varit så lyckliga, som fått vara hos dig och
göra dig frisk.
Och nu blef det en dag så varm och vacker,
som ännu ingen varit, och alla träd och
buskar hade nya klädningar på och alla
blommor voro så fina och vackra, som de
ännu aldrig varit det, och himlen var blå
och jorden grön, och då var våren riktigt
kommen. Den stora festen firades då och
den unga flickan var nu första gången ute.
Hon log så gladt och tackade Gud, som
gjort henne frisk, och tackade de små
blommorna också. Och hon helsade dem från
deras vänner och syskon och de nickade
så vänligt., som ville säga: tack, tack!
Och bäcken sjöng och träden susade och
solen sken och allt tycktes säga: ”Hvad
Gud är god, som igen låtit våren komma.”
—el—
VARGJAGTEN.
Berättelse af M.
ijdFj^erdinand, Alfred och Alexander voro tre liur- Snkala i norra Finland. Doras far vur jordbrukare ock
tiga bröder, hvilka uppvextc på det vackra : cukling sedan några är. Det inre kushållet å den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
