Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91° 10.
i?ötx)a^e4’V bwi 17 9lLctj.
1879.
MIN STJERNA.
en (lagen flytt, och natten sakta
breder
Sin lätta slöja öfver land och haf;
Från himlens livalf se tusen stjernor
neder.
Så vänligt le de ögon Gud dem gaf.
De brunnit ren mång’ tusen år så klara,
Så höjda öfver lifvets väl odi ve,
Så skilda vidt ifrån all synd och fara,
Som gyllne strålar från Guds anlete.
Af samma ljus den strålar, deras skara,
Hvar helst de gå längs vida himmelen;
Men en inig syns mer klar än andra
vara,
Och denna stjerna har jag valt till vän.
Åt henne jag förtror all fröjd, som
knoppas
Och blomster bådar på min lefnadsstig,
Allt, livad jag längtar, älskar, tror och
hoppas,
Med mig hon delar trofast, innerlig.
Hur ofta, när jag midt i verldens villa
Med sorglös hog min hulda Fader glömt,
Har ej en blick från milda stjernan stilla
Mig förebrått och tröstat lika ömt.
Så vänlig har jag henne aldrig funnit,
Som nyss, då klarnad hon ur molnet log;
Den glansen hon visst af en engel vunnit,
Ty ned i hjertats djup den blicken drog.
Helt säkert är den stjernan hennes öga,
Min dyra väns, som gick från sorg och natt
Till frid och klarhet i Guds boning höga,
Att få sin arfvedel af himlens skatt.
Jag hennes blick förstår. Den till mig talar
Om kärlek evig, oföränderlig,
Som dväljes der, högt öfver jordens salar
Och kallar mig att dela den med sig.
Lys klart min stjerna! Molnen för dig vike,
Som stundom lägra sig kring hjertats frid;
Dem skingre strålen från min Faders rike,
Tills segrande jag slutar lifvets strid.
o-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
