Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o-<j>–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
M 10 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 87
rädda af sig, men måste ändå qvickt picka
åt sig ett korn från brädet.
„Som tant Adide tyckte att det skulle
vara roligt att mata dem med banden utan
att behöfva stå ute i snön och frysa, lät
hon göra en liten lucka på sitt fönster, både
på inre och yttre rutan. Det är alldeles
som en leksak, vet du Ida, och nu kan man
sitta inne, taga frön i handen och sedan
sträcka ut den genom den lilla öppningen,
så komma genast de söta foglarne och ta
för sig. Du kan inte tro, huru roligt det
var, då tant Adcde lät mig försöka. Jag
kände riktigt huru mitt k jer ta klappade,
och jag ville inte kunna hålla handen stilla,
när den första fogeln kom och de små fina
klorna krafsade mot min hand, då den qvickl
tog ett, frö och sedan behändigt svängde sig
om och flög bort till den stora syrenbusken.
Några togo bara ett frö och flögo strax
bort, andra höggo åt sig tre, fyra stycken,
men alla flögo de till de båda syrenbuskarne
och åto dem der eller gömde dem mellan
syrengrenarne. (Forts.)
-~=- -rane^
Tiggargossen.
(Finsk folksaga.)
var en gång en gosse, som aldrig
sPPip varit utom hemmet,förr än han af
sin moder blef skickad att tigga. Det var
visserligen mot hans vilja att gå och tigga,
men han var nu kommen till den åldern,
att modren, som var gammal, icke mera ville
draga omsorg för lians föda. Gossen var
obekant med menniskor, ty hans hem var
beläget[djupt in i skogen, så att han ej
varit i beröring med andra än sin egen
moder. Ej heller hade han lärt sig något,
ty han tyckte endast om att ligga på rygg
i gräset och vräka sig.
Efter många lärdomar om huru han skulle
vara ödmjuk, höflig m. m., vandrade han
en vacker höstdag efter den slingrande
gångstigen af till byn för att tigga.
Han kom till byn, träffade derstädes
några kamrater, med hvilka han tillbragtc en
liten stund, tills han blef varse en ria,
hvaruti det för tillfället tröskades. Detta
tyckte han vara ett särdeles godt ställe att
fä påsen fyld. Han begaf sig derföre dit och
önskade ett godt år medels dessa ord: „åtta
kappar om året!11 — Denna önskan behagade
icke. folket, som tröskade, hvarföre en af
dem gaf gossen en örfil, samt jagade honom
bort frän rinn med lika tom påse, som han
kommit.
Det gick honom djupt till hjertat att
blifva så behandlad, när han önskade ett
godt år. Han vandrade sorgsen hem, för
att för modren berätta, huru illa det lyckats
för honom.
Sedan modren förhört honom om huru
han burit sig åt, när det gått honom så illa,
sade hon: „det var ditt eget fel, du hade
bort siiga: tusenfaldt om året.11
Gossen vandrade åter bort från hemmet, ty
livad han medförde första gången räckte icke
länge. Efter en kort vandring kom han till
ett ställe, der en död begrofs. Nu tyckte
han, att det var ett passande tillfälle att
uttala sina moders ord; lian sade derföre:
„tusenfaldt om året ,a — men de sorgbundna
raenniskorna straffade honom för hans
dumhet.
Han vandrade hem för att klaga för mor
att han åter blifvit slagen. Hon blef be-
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
