Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––––––––––^
ILLUSTRERAD BARNTIDNING M 11
gårdsfolket doek iinuu ej lagt sig att sofva.
Först efter eu god stund hörde de
värdiu-nans röst, som ropade åt dem: „hvem
tudet, som midt i natten bultar på folks
dörrar?71
De resande sade då sitt ärende och
begärde, att värdinnan godhetsfullt ville gifva
dem uattqvarter tills morgonen.
„Sökeu eder nattqvarter, hvarhclst j
viljen, skrek värdinnan, „jag börjar ej mera
besvära mig för att släppa eder in. Gåu
genast eder väg, eller hetsar jag mina
gårdshundar på eder.7*
De resande måste nöja sig dermed. De
gingo sin väg, såsom värdinnan befalt dem,
och bcslöto att gå till den fattiga gården,
för att höra efter, om folket ännu var
vaket der. Dä de kumrno fram till gården,
var dörren ännu ej tillbommad; folket var
allesammans uppe, välkomnade de resande
och bad dem sitta ned, hvarefter de
framsatte åt dem mat och tillredde deras
nattläger. De af sin långa vandring uttröttade
resandena åto sitt mål med god matlust,
tackade värdsfolket och lade sig sedau att
sofva.
Då de om morgonen derpå skulle begifva
sig i väg, bjödo de åt värdinnan betalning
för nattqvarteret. Men denne ville ej taga
emot några penningar af dem, utan sade
endast, att man ej behöfde betala för så
litet; dessutom kunde de resande 110g sjelfva
beliöfva sina penningar.
De resande kunde ej göra något till detta,
utan gåfvo sig i väg. Vid afskedet sade
likväl Vår Herre åt värdinnan: „eftersom
ni ej emottagit af oss penningar för edert
besvär, så måste ni dock omottaga vår
välsignelse till edert första arbete och hålla
till godo, hvad denna välsignelse kan bringa
eder! lläremot kunde värdinnan ingenting
invända, önskade blott lycklig resa åt
frem-lingarna och sade dem farväl.
Sedan de aflägsnat sig, gick hon till sina
bestyr för dagen, och begaf sig först till
boden, för att uppmäta en väf, som hon
dagen förut fått slut. Men alldenstund detta
var det. första arbete, hon efter de resandes
affänl företog sig, så verkade också deras
välsignelse pä det samma. Värdinnan
mäter och mäter, allt hvad hon liiuner, men
väfven räckte till oupphörligt, och hon fick
ej slut på mätandet förr, än efter tre
dagars förlopp. Och sålunda fick hon så mycket
lärft, som hon och hennes hus under hela
deras lifstid kunde behöfva.
Högeligen glad häröfver gick hon till
granngården för att omtala den stora lycka,
som vederfarits henne genom de underbara
resaudena. Men då den andra gårdens
värdinna hörde detta, så ångrade hon den
njugghet och hårdhet, som hon visat
främ-lingarue, och beslöt att taga emot dem på
ett ödmjukare sätt), om de någon gång åter
skulle komma till hennes gård.
Sålunda förflöt en tid, och deu fattiga
gården tilltog på allt sätt i välstånd, men
den rika gården ville ej förkofra sig såsom
förr, ehuru man nog kom tillrätta äfven
der. Så stodo sakerna, då en qväll de
samma resandena åter kommo till byn och
gingo först till den rika gården, likasom förra
gången. Värdinnan lemnade dem ej denna
gång att stå utanför dörren, utan var mycket
söt och vänlig emot dem, bjöd dem mat,
det bästa gården hade, och så präktigt
nattläger, som hon kunde åstadkomma.
Främlingarue höllo till godo, livad som
bjöds, och när de morgonen derpå voro i
beråd att ge sig af, bjödo de åt värdinnan
betalning för nattqvarteret. Men denna ville
ej ens höra talas om någon betalning, utan
gaf dem ännu dcrtill både vägkost och
skänker.
Så mycken godhet ville de resande ej
emottaga, utan att gifva helst något i stället,
hvarför de sade: ,,vi fä tacka så mycket,
men vi kunna ej lemna eder godhet obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
