- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Första Årgången 1879 /
91

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

–––––––––––––––––––––––––––––––-^

M 11 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 91

tlu, Matti, som kommer till ditt hem, men
jag har intet, jag".

„Åh , är det ingen annan sorg”, log Matti,
,,så är det ingen fara; det vet du ju Anna,
att der mitt hem är, har du också ditt”.

„Ja, men livad säger mor”?

„Mor tackar Gud, så har hon alltid gjort,
livar gång Ilan skänkt henne en flicka eller
gosse till”, och trygg i siii tillit strök Matti
med tröjärmen den sista tåren från Annas
kind.

Nu kunde man redan se en flik af sjöns
glittraude blå vattenyta, der uppe på backen
stod den gamla rönnen med skatboet i
toppen , och derunder slingrade sig gångstigen
fram. Ifriga skyndade barnen vidare. Änuu
en krölcning af vägen, och se! der låg den
gamla grå stugan med de sneda
fönster-karmarnc och den bristfälliga skorstenen i
aftonsolens strålande guldglans, så härlig
som någonsin ett kuugapalats, för de små
pilgrimernas ögon.

Hängbjörkeu sänkte som förr sina
svajande grenar öfver takåsen, de sista
sol-strålarnc skimrade pä de blå vågorna, hvilka
med ett sakta sorl slogo mot stranden, och
i dörren stod mor i sin välbekanta drägt
med det blida leendet på sitt kära ausigte.

Matti drog ett djupt andetag, en tår af
outsäglig fröjd smög sig i hans tiga vid
denna den käraste syn på jorden, och med
ett glädjeskri sprang lian fram. — Han hade

återsett hemmet och modren ocli kände i
denna stund ingen önskan mer.

Och Anna! Ja det gick alldeles som Matti
sagt. Mor tackade Gud för henne och tog
henne till sin dotter. Under deras vandring
hade Herren kallat bort det yngsta barnet
till sin egen ljusa himmel, och nu, sade mor,
kunde man riktigt se, hvarför han gjorde
det, — det var ju blott för att det skulle
finnas ett ledigt rum för Anna.

* *

*



Far gräfde åter i åkern, mor spann som
förr sitt garn, och småningom vände Gud
nöden från hemmets härd. Ja, kanske liafva
de vid det här laget arbetat sig upp till ett
litet välstånd — hvem vet! —

Om någon af eder, som läsen denna
historia, en sommar skulle resa genom det
vackra Tavastland, glömmeu då ej att noga
titta efter den grå stugan på backsluttningen
vi sjöstranden; den ligger icke så långt från
vägen. Måhända fån 1 då se en skymt af
Matti och Anna, eller åtminstone af rönnen
med skatboet, eller den stora hängbjörkeu,
der sommarens vänliga svalor qvittra så
förtröstansfullt om Guds kärlek till alla
lef-vande varelser, och främst till meuniskan,
bedjande de små barnen att alltid trygga
sig till Ilonom och stilla hvila i skuggan af
Ilaus beskydd.

Slut.

«o04<S+-<$>-+3S>H3o<>’

Belöning för nattherbirge.

(fiusk folksaga.)

T

pswmjår Ilerre och Sankt Petter gingo en
gång tillsammans och kommo sent
en qvull till en by, der de tänkte begära
nattqvarter. I denna by funnos två gårdar,
den ena rik och ståtlig, den andra fattig
och ringa.

De resande ville ej gå till den fattiga
gården och förorsaka besvär, utan beslöto
att söka nattherberge i den rika gården.
Så gjorde de äfven, och när de kommit
fram till gården, så begynte de bulta på
dörren, hvilken redan var stängd, ehuru

T

#

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1879/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free