Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå mycket hellre skulle vilja vara hemma
hos guvernanten än här, ty guvernanten
ville ju ändå alltid hennes bästa och hade
en odödlig själ som hon.
— Jag skall aldrig vara stygg mera,
hviskade hon helt högt i sömnen, bara Miss
Smith förlåter mig och tar mig hem.
— Ack Vera. hvad vi varit ängsliga för
din skull! Kom min lilla Hicka med mig
hem! hörde hon guvernantens välkända röst
och hon kände sig lyftas upp. Hon frös
så att tänderna skallrade.
— Hvad din pappa nu skall blifva glad!
sade guvernanten.
— Tror Miss Smith, att pappa bryr sig
om mig? frågade Vera, ännu ined sömnen
i ögonen.
— Visst gör han det, min lilla vän!
svarade guvernanten.
Vid guvernantens hand inträdde Vera i
fadrens arbetsrum, der han i rastlös oro
gick af och au. Då han varseblef sin lilla
dotter, skyndade han fram till henne och
slöt henne innerligt i sina armar. Flickan,
ovan förr vid en sådan smekning, slingrade
armarnc om hans hals och gret sakta.
Slutligen lösgjorde han sig från hennes
omfamning och sade, vänd till guvernanten:
— Miss Smith, ni inser väl, att ni ej
längre kau stanna i mitt hus; i er vård
har jag anförtrott mitt barn, men i dag
har ni bevisat, hur litet vuxen ni var
förtroendet.
Vera förstod icke hvad fadren sagt, men
det förstod hon, att Miss Smith skulle bort
för hennes skull.
— Pappa! det var inte hennes fel, att
jag sprang bort. Det var allt mitt eget
fel. Jag hörde när du ropade mig, men
jag brydde mig ej om att svara.
— Miss Smith, det blir vid livad jag sagt,
sade fadren.
— Då vill jag följa Miss Smith, sade
barnet. Du bryr dig ju ändå inte om mig,
sade hon i en sorgsen ton. Det är jag som
varit stygg, pappa, men jag skall försöka
blifva snäll, om blott pappa och Miss Smith
vilja hålla af mig. Låt henne stanna, snälla
pappa, din egen lilla Vera ber dig derom.
— Flickan hade smugit fram till fadren
och lagt sin lilla hand på hans samt väudt
det lilla, bedjande ansigtet upp till
honom.
— Nå ja, hon får stanna då, efter som
du ber derom. Gif mig en kyss, min flicka,
och säg mig nu, hvarför du inte svarade
mig, dä jag ropade dig, och livar du var?
— Jag lekte i den lilla båten, då jag
i slcogeu hörde din röst. Jag trodde att
du inte brydde dig om mig, derför att du
aldrig leker med mig.
— Jag har ej haft tid dertill. Jag
arbetar för din skull, min lilla flicka. Men då
jag trött nedlägger mitt arbete någon stund,
då sväfvar bilden af min lilla Vera för 111ig,
och med nytt mod återtager jag arbetet.
God natt nu, mitt barn 1 Sof sött och måtte
ej den sena timman och den kalla
nattluften ha gjort dig skada.
— God natt, pappa! Du är ju inte ledsen
på 111ig längre? frågade Vera.
— Nej, Gud välsigne dig, min älskling!
svarade fadren.
Flickan försvann, åtföljd af
guvernanten.
Då de kommit på sitt rum, slöt iifven hon
barnet i sina armar. Så har då ändtligen
den stunden kommit, då du lärt att älska.
0 Vera, om du visste huru jag längtat,
att du frivilligt en gång skulle kyssa 111ig!
sade guvernanten.
Barnet frågade helt förundradt: håller du
verkligen af 111ig, miss Smith?
— Ja visst, din lilla toka! svarade hon.
Godnatt nu, jag skall stoppa täcket omkring
dig! — IIou kyste barnet och hviskade än
en gång: Gud välsigne dig! Derefter gick
äfven hon till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
