Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går till hvila, synes den andra systern
färdig att cmottaga modren, förrän hon
nedsjunker i hafvet. En kort tid hvälfver lion
sig på himmelen, kastar en blick på den
mörknande jorden — men för natten och
dess skuggor tlyr äfveu hon och skyndar
efter modren till kristallpalatset.
Så lefde de båda evigt flyende hvarandra
och blefvo af menniskorna kallade
morgon-och aftonrodnaden. Dag efter dag, är
efter är förgick, systrarna hade ej återsett
hvarandra, huru mycket modren än
sträf-vade att återförena dem i kärlek —
natten med sitt mörker var för mäktig. —
Mou hade de också i ett ondt ögonblick
vändt hvarandra ryggen — glömma
hvarandra kunde de cj. Syskonkärleken var för
djupt rotfästad i deras hjertan, och allt
starkare vaknade hos dem längtan att ännu
en gång träffas. Båda begreto de ofta nog
sin sjelfförvållade skilsmessa, och tårarne,
hvillta nedfalla på jorden, kalla
menniskorna morgon- och aftondagg. — Från de
högsta bergstoppar hoppas de kunna betrakta
hvarandra på långt håll, och Haddrande
med sina rosenslöjor sända de hvarandra
en helsuing, ett budskap. Den yngre
systern, aftonrodnaden, qvarblef stundom
länge på himmelen och prydde sig i purpur
och guld samt beströdde hela himlahvalfvet
med små rosen moln — allt i förhoppning
att systern der nere i hafvets djup skulle
se det och sedan ila till henne. Men hade
lion äfveu det velat, så var den stygga
natten obeveklig. Morgonrodnaden blickade
äfveu längtande dit upp efter systern, och
då kärleken är aningsrik, visste hon alltid
när denna hade väntat henne och gladdes
att ej vara glömd. Och när hennes stund
var kommen, dök hon jublande uppåt ur
böljan samt hemtade uppfyld af glädje och
tacksamhet åt jorden en dubbelt så skön
och glänsande dag. Derför bruka
meuni-skorna säga, då himlen liar en rigtigt
vacker aftonrodnad: „I morgon blir det
vackert väder11. Dock veta helt få, att det är
en helsning från den ena älskande systern
till den andra.
En, hvars öga ser och vet allt, han såg
äfveu systrarnas tårar, kärlek och längtan;
honom rörde deras suckar, hvilka morgon
och afton likt böner nppstego till honom.
Ilan gaf dem förlåtelse, och om också
straffet för den skuld, som de ådragit sig, icke
alldeles borttogs, sä lofvade han dem dock
att de en gång om året skulle få se och
träffa hvarandra, llögt i norden vid
Bottniska hafvets nordligaste bugt, der ii ra
systrarna årligen sitt återseende. Hela
naturen och menniskorna fira det med och
fröjda sig åt det saliga ögonblicket. Der
måste den dunkla natten vika, der sjunker den
flammande solen icke till ro i hafvet, utan
hon tyckes stå ett ögonblick stilla vid
por-tarue af sitt kristallpalats samt darra af
glädje, seende sina båda älskade barn omfamna
hvarandra återförenade i kärlek. — Sedan
skilja de sig och vandra med friskt mod
vidare sin bana fram. Åter följer ett är af
skilsmessa och längtan för systrarna: de
bära det nu villigt med tanken på det glada
återseendet, som blott är en bild af
evigheten, der natten ej mera åtskiljer
älskande hjertan.
Älskade vänner, lär oss icke denna lilla
saga att., syskon, ehuru stundom ovänner,
icke böra i vrede vända hvarandra ryggen.
Straffet och’ den för sena åneern uteblir
sällan. 1, som ännu äreu förenade inom
hemmets härd, förnöteu ej ti l n med gnabb
och kif! Fröjden eder i stället åt den ljufva
sammanvaron, den återvänder sedermera
sällan.
50—<$=^5<lJs^5£=—te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
