Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
M 13
ILLUSTRERAD IiARNTIDNlNG
107
4=
kring fjälltopparne, förisar der all växtkraft
mattor mjöl från Ryssland. Ej ens
sängkläder behöfvas, ty frisk halm är det
bästa bolster i folkets tycke. Af sina renar
fä de kött till föda, fällar till sängtäcken
och skinn till skodon.
Innan vi lemna Paanajärvis fredliga
stränder, skola vi göra en färd ännu ett stycke
ät norr. Vi komma efter en mils vandring
till ett tolfhundra fot högt berg, från
hvilket man har en utomordentligt vidsträckt
utsigt ända långt in åt Lappland i norr och
ett ansenligt stycke öfver gränsen in i det
ryska området i öster. Det är mycket
besvärligt och tröttande att klättra uppför
bergets branta sidor, och ofta måste man hålla
sig fast i trädstammarne, för att kunna
hålla sig upprätt på den brantstupande
bergväggen. Vid foten af berget växer i juli
månad ett yppigt, manshögt gräs mellan
trädstammarne, men ju högre mau stiger
mot bergets topp, desto mer aftager och
försvinner bäde gräsväxten och skogen. Högst
uppe på berget växer intet, ej ens ett
grässtrå. Den kalla nordanvinden, som sveper
och allt lif.
Då vi efter en ansträngande klättring stå
högst uppe på fjället, ligger hela den
om-gifvaudc trakten öppen för våra blickar.
Längst i norr syuas några sjöar, och
bakom dem synas höga, nakna fjälltoppar, till
hvilka det vore flere dagars väg att resa.
I öster, på ryska sidan, synas än
spetsigare och stelare bergstoppar, och i söder
höjer sig en nära tvåtuseu fot hög fjällvägg.
Emellan alla dessa berg sträcka sig mörka
Häckar; det är skogen, som från denna höjd
ser ut som en samling låga buskar. Åkrar
och ängar ser man ej till. Endast
Paaua-järvi med dess gårdar ligger långt nere
likasom vid bergets fot. För öfrigt påminner
oss ingenting här om menniskan och
hennes verk. Ödemarkens stillhet herskar
öf-verallt; fjällen stå såsom förstenade jättar
och nordens höga, klara himmel hvälfver
sitt tak deröfver. Det är allvarsamt och
högtidligt här, som i en stor, stor kyrka.
SYSTRARNA.
Fritt från tyskan.
net gafs en lid, dä menniskorua hade
idel oskuld, glädje och frid, den tid
då cngcln med det blixtrande svärdet ännu
ej stod utanför edens portar. Öfver
naturen hvilade icke förbannelse, ingen
förvandling herskade, ty det fans hvarken
sommar eller vinter, dag eller natt; en evig
vår smyckade jorden, och i ofördystrad glans
strålade solen, ljusets moder, öfver de
blomstrande fälten härnere. Tvenne älskvärda
döttrar beledsagade henne på hennes långa
färd genom luftens vida rymder samt
strödde gemensamt och i deu ljufvaste endrägt
blommor på modrens väg. — Men då
menuiskorna genom synden afföllo från
Gud, stördes hela skapelsens underbara
harmoni. Systrarna, hittills förenade i
kärlek, åtskildes nu af äregirighet, osämja
och afund. Otrons och tviflets natt lade
sig mellan dem, och de lofvade hvarandra
i blindt raseri en evig skiljsmessa. — Den
ena af systrarna dolde sig djupt nere i
haf-vets kristallpalats under det den andra
öppnade för modren de gyllene portarna, så
att det blef henne möjligt att uppstiga på
himmelen och sprida öfver jorden ljus och
välsignelse. Först flera timmar senare,
sedan solen fullbordat sitt dagsarbete och åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
