Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 14
„Låtonl oss slå vad,71 safle haren då. ,.Jag
skall visa, att man ändock är rädd för mig."’1
Räfven gick in på vadet, och de begåfvo
sig sedan tillsammans att spatsera. Då såg
haren en skock får, som lågo tätt invid en
gärdesgård. När den kommit under fund
härom, hoppade den plötsligt midt i flocken,
––-
och fåren, som hlefvo förskräckta häröfver,
skuttade i väg allt livad de hunno. I glädjen
öfver att liafva vunnit vadet började haren
skratta och skrattade så omåttligt, att
munnen gick i klyf, och allt sedan den
dagen liafva alla harar munnen korsformigt
klufven.
(Gammal visa.)
J^-ida, rida ranka!
Hästen heter Blanka.
Ilvart ska’ vi rida?
Till en liten pi’a.
Hvad skall hon heta?
Jungfru Margreta. —
När vi kom’ till hennes gård.
Var der ingeu hemma,
Bara en gammal gumma,
Som satt i vrån och tugga’ blår
Och lärde sin dotter spinna:
r,Spinu, spinn! dotter min!
I morgon kommer fästman din.11
Dottren spann och tårarne rann,
Men ingen fästman kom der fram;
Förr iin på andra året,
Med guldband i håret,
Men ingen skjorta på låret.
Si
111 Cl - I
ytoofi.
Den ondskefulle iir som ett kol: bränner det icke,
så svärtar det åtrniustoue.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>