Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån var den blott en liten skälm, som
hoppade hit och dit, lekte ined kisclstenar
och förgätmigejer, och nu skall den bli helt
allvarsam och göra nytta för sig. Storverk
har den att uträtta, stora tunga stenar skall
den föra ikriug, många tjocka säckar säd
skall den mala till finaste mjöl för hungriga
munnar. Se, hvad man kan uträtta med
allvar och god vilja. Uvcm hade kunnat
tilltro den lilla bäcken så mycken kraft. — Men
sedan den utfört sitt arbete, kommer den
helt lugnt och stilla fram på andra sidan
civaruen. — Den är trött nu, den hoppar
och dansar ej mera öfver ängen, den går
blott helt sakta sin väg fram, men clcn
stadnar ej heller i sitt lopp, innan den
hunnit sitt mål och får kasta sig i sin faders
famn, den stora blåa sjön. — Men det var
egentligen icke om bäcken jag ville tala, utan
om qvarnen. Skola vi stiga in der? Akta
dig, då du går öfver bron, som leder dit
upp, stig varsamt, ty den är något bräcklig.
— Ack, det är långa tider, sedan jag senast
varit här. Men det var en tid, då jag nog
ofta kom till qvarnen och satt och pratade
långa stunder med mjölnarfar. Jag minnes
nog den första gången, jag kom hit.
Mjölnarfar stod och luilde säd in i tratten. Han
såg just ut som en mjölsäck, så hvit var
han, hela gubben, och vacker var han just
ej heller för resten — men god var han
som guld, det stod dock att läsa i hans ögon.
— Mor hade visst trakterat honom med
kaffe, ty han hade ännu en brun rand
kring läpparne — eller tuggade han tobak?
Nej det var aldrig möjligt, då skulle han
visst icke fått någon kyss af den lilla flickan,
som han lyfte upp från golfvet och höll så
varsamt på ena armen. Och hon slog dock
armarna kring hans hals och kyste honom
rakt på munnen och gömde sedan ansigtet
mot hans axel. — Oss ville hon alls ej veta
af, dock kunde hon icke underlåta att
stundom helt förstulct blicka upp pä oss. Ny-
fiken var hon, som alla små flickor. —
Nästa gång jag kom, göinde hon sig i pappas
rockskört, men kröp doek fram emellanåt.
Pepparkakor kan man ju ejjmotstä. — Ock så
fick jag då se ett par stora mörka ögon och en
liten roseumuu. — Mjölnar-Ivarin — så
kallades den lilla. — Vi blefvo snart goda
vänner. Mjölnar-Karin bodde med sin pappa i
qvarnen. Der var hon från morgon till qväll,
både sommar och vinter. Men när det blef
alltför kallt, dä lät hennes mamma henne
icke lemna den varma kammaren. Men då
var Karin alls icke glad och hon väntade
blott på våren, då hon igen skulle slippa till
qvarnen.
När hon ännu var helt liten, så liten att
hon ej kunde gå, tog hennes pappa henne
redan på armen och förde henne med sig
dit, och så hade qvarnen blifvit för henne
just som hennes egentliga hem. — Sin
mamma var hon alltid litet rädd för. Hon såg
så bestämd ut, der hon satt i väfstolen och
ropade så hårdt åt Karin, om hon gjorde
något, som ej var mamma i lag. — Men sin
pappa höll hon så innerligt af. Hon
gungade på hans knä, hon red på lians rygg,
hon kyste, halsade, och klappade om honom.
Och om aftnarna, när han satte sig på
qvarn-tröskeln och tog sin fiol och spelade för
henne det ena stycket vackrare än det andra,
då klappade hon i händerna och jublade
högt och då fans det visst ej på den vida
jorden några lyckligare menuiskor, än
mjölnarfar och hans lilla Karin. — Kom då
mor någon gång till qvarnen, lade gubben
strax bort sin fiol och lilla Kaisu kröp i
knuten, men det hände så sällan, ty mor
hade så mycket att bestyra der hemma.
Dessutom var hon rätt nöjd, när Kaisu var borta
och icke var i vägen der hemma. —–––––-
Allt hvad Karin visste, det hade hon lärt sig
i qvarnen. — Binda kransar af förgätmigej
och konvaljer, som växte vid bäcken, det
kunde hon. Stafva kunde hon också redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
