Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trollkarlen och sjokdomen.
Finsk folksaga.
|ct var fordom en gulibe och en gumma.
De lefde ganska illa tillsammans,
och gubben fick aldrig någon ro för sin
gumma, som ständigt grälade och var ond.
En dag flydde så gubben bort från denna
sin ondsinta hustru och gick helt sorgsen
till skogen. Der blcf han varse en djup graf
i klyftan emellan tvenne klippor, så djup
att ögat ej kunde nå dess botten. Dit var han
just i begrepp att kasta sig, så olycklig var
han i sitt sinne; men då han blickade upp
och såg himmelen och Guds vackra verhl
rundt omkring sig, så kommo andra
tankar i hans hufvud. Han hoppade ej ned i
grafven, men lemnade hela stället och gick
lustigt hem.
När han kom i stugan, hörde han
gumman fortfarande gräla der för sig sjelf.
Men han bryr sig ej derom nu, utan stiger
djerft in och säger åt grälmakersknn: „kom
att bära pengar, jag har funnit en skatt i
skogen." Gumman upphörde att gräla och
sade: „åh verkligen! fann du en skatt?
Hvar fann du den? Låt oss hemta den der
ifrån, innan någon annan för den bort.!"-
Derpå begåfvo de sig till skogen och
vandrade så fredligt tillsammans, som någon
sin ännu goda vänner vandrat, och
gumman beskref hela tiden för mannen, huru
väl de skulle nu lefva, sedan de fått upp
skatten. Så kommo de då till grafven och
gubben bad gumman stiga fram till brädden
och taga skatten i ögonsigte. Gumman
skyndar fram och lutar sig öfver grafven, för
att bättre kunna se, men gubben, som skulle
stå bakom och hålla i skörtena, släpte
sitt tag och skuffade henne i det samma ned
i grafven. Sjelf gick han sedan helt
fredligt hem.
Men låt se! När gubben lefvat något
dygn allena hemma, så begynte tiden redan
blifva honom lång, då han ej hade någon
kamrat, och han tänkte och funderade då
sålunda: „svårt år att ha en elak hustru,
BILDER FRÅVÅE
Helsingforån sjö:
svårt är att ej ha ens en elak!“ I dessa
funderingar binder lian en klabb vid ändan
af ett långt rep och beger sig i väg att
hemta gumman tillbaka ifrån grafven, om
hon ännu vore vid lif. Kommer så fram
till grafven och får knapt repet nedsänkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
