Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfäder visade honom till och med en större och dyrkade honom såsom Finlands och det
ära j fut en dödlig rätteligen borde tillkomma, finska folkets särskilda skydskelgou, som
De räknade honom bland helgonens antal står inför Guds tron och ständigt manar
igodt för Finland. Man
kallade liononi till bistånd i
hvarje nöd och fara och man
satte nästan lika trofast sin
tillit till honom, som till
sjelfva Herren Gud. Många
under förtäljdes om honom.
Sålunda hade en munlc, vid
namn Erland, som led af en
förskräcklig hufvudvärk,
genast blifvit fri sin plåga,
såsnart han lofvat att
upphänga ett vaxhufvud vid
Henriks altare. En blind
qvinna i Kyrö lofvade att
hvarje är vallfärda till S:t
Henriks graf, och i det
samma fick hon sin syn igen.
Mången sjuk återfick
genast sin helsa, då de
lofvade fasta S:t Henriks dag
o. s. v.
Henriks ben voro först
begrafne i Nousis kyrka;
men dä de finska
biskoparne omkring år 13U0 flyttade
sitt säte till Åbo, så fördes
äfven helgonets qvarlefvor
till den nya domkyrkan. De
inlades under 14:de seklet i
en dyrbar silfverkista, och
ännu hundra år senare lät
biskop Magnus Tavast
infatta i silfver Henriks
huf-vudskalle och armpipor. I
Åbo domkyrka fingo
biskopens ben hvila till år 1713,
dä Ryssarne röfvade dem derifrån och förde
dom till S:t Petersburg.
Äfven andra finska kyrkor, hvilka ej blefvo
delaktiga af samma ära som Åbo domkyrka,
d rrBcdeltiden:
hrotDVStr&iroiide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
