Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liade lian leranat åt sin mor att användas,
till helgen. Ty fastän de voro så fattiga
så skulle dock julen firas på bästa sätt,
isynnerhet i år, då lilla syster låg så hårdt
sjuk. Denna afton skulle man ej få räkna
vedklabbarnc i kakelugnen eller vara mon
om att spjellet skulle skjutas till i tid, ej
heller skulle det få saknas viilfägnad på
hordet: den hvita risgrynsgröten, lutfisken
och hvetebrödet. Sak samma om man sedan
efter helgen hade det litet knappare och
om tårna nyårstiden skulle titta fram ur
stö flarn e!
Denna afton var det mera årender att
uträttas än vanligt. Och det är ju ej att
undra öfver, ty det fans så många, som
ville glädja en god vän eller kär anförvandt
med en gåfva på julkvällen. Och pilten
öppnade mången dörr, genom hvilken ljus
och glädje strömmade emot honom, och då
tänkte han alltid: ack, den som nu bara
vore hemma hos mor och syskonen!
Slutligen hade han endast ett ärende qvar att
uträtta, men det var allra längst, borta på
en afsides gata. Gladt och modigt klef han
på längs de tysta gatorna, kom fram till
sitt mål, klappade på dörren och steg in.
Rummet var tarfiigt och dess innevånare,
en fattig student, satt och läste vid sin
lampa, ålen knapt hade han emottagit det
lilla pakettet, pilten hade att framlem na,
förrän hans ansigte ljusnade, liksom om han
fått en kiir helsning; och han ropade
tillhaka den lilla budbäraren, som redan
hunnit utom dörren, för att ge honom en slant
för besväret, lian öppnade sin börs — en
liten blank silfverpenning var hela dess
innehåll. vlSe der,’’ sade han med ett
förläget leende, "det, är litet, men det är för
tillfället alltP
Hvem var glad, om ej vår lille pilt.
Små-sjungande kilade han i väg mot hemmet,
för att ändtligen få slå sig ner i ro
framför hrasan och berätta om livad han sett
och upplefvat, och det var också ej utan
att, han kände sig litet hungrig och trött.
Men nu var han ju rik, och som en ärlig
springgosse egnar och anstår, borde han ju
ha något att aflemna hvart, han kom, och
derför skulle han nu köpa någonting med
sig hem. Han vek in i en bod och köpte
för sin slant tre kulörta vaxljus, sådana han
denna afton sett brinna i så mången
präktig julgran; dem skall sjuka syster få, och
hon skall säkert fröjda sig åt gåfvan, tänkte
han för sig sjelf.
Snart var pilten hemma, der man redan
länge väntat på honom för att sätta sig till
bords. Men systern var sjukare än förr
och någon riktig glädje ville ej komma i
gång. Den rara maten fick för det mesta
stå orörd och brasan blef ofta glömd, så
att långa svarta bränder stodo och
skyl-drade i kakelugnen. "Det betyder
främmande11, sade modren. “Det betyder friare71,
sade pilten, "fastän de få vänta i tio år,
tills lilla syster vuxit stor." Men skämtet
ville lika litet taga fart i q väll, som
aptiten. Då tog pilten från fickan de granna
ljus, han köpt för silfverpenningen, tände
dem och stälde dem på stolen vid systerns
säng. Och då hon såg de klara små lågorna,
drog sig ett, mildt leende öfver hennes bleka
ansigte och hon sträckte ut sin lilla hand
efter ljusen. Och sedan höll hon dem en
liten stund i sina händer, till dess hon blef
trött; men hon bad att de skulle få brinna
tills hon somnat. Men sedan släcktes de;
man ville spara dem åt henne till nästa
afton. För henne kom dock aldrig mera
någon afton: lilla syster hade somnat in i
den sista sömnen och vaknade nu till långt
vackrare julljus. Men då hon låg i sin
svarta kista, tändes ljusen än en gång kring
hennes hufvudgärd och i deras sken var det
lilla bleka ansigtet så vackert, som om
qvällen vintergatan mellan stjernorna.
Och hvarje julafton, som sedan kom, tän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
