Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 23
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
183
SKYDSENGLARNE.
Sänligt sommarsolen skiner
Mellan gårdens gröna lindar,
Fönstrets luftiga gardiner
Lyftas lätt af ljumma vindar.
Stödd af daddus trogna händer
Liten pilt vid fönstret, sitter,
Ut i verlden blicken sänder
Och af lust glädje spritter.
Solen skiner, ångan höjes
Ifrån rosor och jasminer;
Gamla daddas hufviul höjes,
Sömniga bli hennes miner,
Tunga valmodroppar stänkes
Öfver ögat, handen domnar,
Emot bröstet hakan sänkes,
Ögat slutes — dadda somnar.
Ute hvita fjärlar flyga
Öfver gräsets gröna linda,
Späda blomster, barnsligt blyga
Sig till sköna kransar vinda,
Sommarvarma vestanvindar
Lätt på gröna grenar gunga,
Högt i blömsterströdda lindar
Humlor surra, foglar sjunga.
Pilten räcker lilla armen
Mot de svala regioner.
Lyssnar, stödd mot fönsterkarmen,
Tjust till fogelsångens toner,
Blickar utåt — ser en matta
Blomväfd breda sig der nedan —
Sträcker famnen, kan ej fatta
Vådan — ack! han faller redan.
Dadda ur sin slummer vaknar,
Gnuggar gång på gång sitt öga,
Ser och ser, men barnet saknar.
Med ett ångestrop det höga,
Öppna fönstret då hon nalkas;
Hjertat krymper, pulsen hastar —
Men bland blommor barnet skalkas
Och åt dadda slängkyss kastar.
Mildt på englahänder buren
Ilan på blomstermattan hamnat,
Skönsta blomman i naturen,
Blomstrens andar honom famnat.
Ack! när barnets vår försvunnit,
Ilan dem kanske mer ej känner,
Men, då fallets brant han hunnit,
Står der ensam, utan vänner!
SJP^idNTG-oossEnNr_
vill nu presentera för eder en liten
ilt med flinka fotter, ledig hållning,
brunt, lockigt hår och blåa, ärliga ögon.
Om hvardagarne gick han i skolan, om
söndagarna i kyrkan, och på lediga stunder
sprang han i andras ärenden och fick för
denna sin tjenstaktighet en liten
månads-penning, som just jemnt, och nätt räckte till
stöflar åt honom. Och detta var godt och
väl, ty eljes skulle han fått springa
barfota i snön eller också gå i audras skor.
Derför var han också stolt öfver att vara
karl för sin hatt — eller rättare sagdt för
sina stöflar. Men han tyckte, att detta äfven
var i sin ordning, då han var den äldsta af
fyra syskon och man således med rätta
kunde fordra, att han skulle hjelpa sin
mor, som nog eljes också hade det ganska
knapt.
Sålunda hade han sprungit hela hösten
och nu var julaftonen inne. Sin
rnånads-penning hade han fått på förhand och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
