Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?
o-O-
M 24
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
193
„Millemor har riitt, och hon är min egen
lilla flicka”, sade den gamle kammarherren,
i det lian lyftade barnet upp på armen
och gaf henne tre kyssar, en på munnen
och en på hvardera kinden.
„Och nu skall Janne göra sig färdig och
det hastigt, sä att ljusen på trädet kunna
räcka, tills de kdinniaa, sade den gamle
herren. —
Det hördes klang af bjellror. Det var
släden från herregården, som i flygande
fart var på väg efter lians och hans moder.
Då den närmade sig stället, der Hans satt
och drömde, föll lyktskenet på gossens
anlete. Är det icke han sjelf lifslefvande,
som sitter der och sofver? tänkte kusken.
Ja, visst är det lian; det var då väl att
lyktan här just var på detta ställe, annars
hade jag nog åkt förbi honom!
„Vakna upp, Haus!u ropade han, i det
han smälde med pisken och ryckte i
töm-inarne. Hästen stampade i marken och
bjellrorna klingade — det var dessa
klockor, som i drömmen ringde till julsång i
kyrkan, der den lille drömmaren sjelf var
presten.
Var då icke alltsamman en dröm? Han
I satt i släden och var på väg efter modren,
och skulle på fest till herrgården, och från
kyrkan ljöd det efter honom:
„Oss är i dag en frälsar’ född. halleluja!®
llvilka toner klingade icke dervid i
gossens bröst - Ja, såsom det kan klinga i en
barnasjäl, blott den rätta strängen anslås.
Det är länge sedan dess, men ungefär
det samma kan hända ännu hvarje julafton.
Det är länge sedan dess. Den gamle
kammarherren sofver den eviga sömnen;
trädet på lians graf har redan vuxit upp
och blifvit ett gammalt träd.
Men han är icke glömd, och hvarje
julafton lägges en vacker krans på lians graf
af presten och hans hustru — gossen, som
han dragit fram i veriden, och lilla
Millemor, som hjelpte honom dermed, ty nu
äro de två man och hustru.
Jilukstajsgåk
(uf J. B—s i Åbo.)
Bcgynnelsebokstitfvernc, likaså,
slutbokstäf-verue, men dessn i omvänd ordning, af följande 8
ord bilda, riktigt sammanstälda, namnen p!t tvennc
berömda linska målare. Orden iiro:
1. Ett i mindre Asien förekommande berg.
2. En af iseus vanliga egenskaper.
3. Ett onstafvigt verbum.
•1. En fogel.
f>. Ett för murare välkåndt ord.
6. Ett fruntimmersnamn.
7. En af Israels konungar.
8. En dryck.
-j[3j|apg tpo rpaispiv isapapjs oart uanmu^j
•|oSax q
■jtiids f
•aill ’8 *1 £
•ptAva -1 TBH Z
•aiipug ’9 •lu.ni.iy -x
•iwivfjsAjvisyog vd $u/uso/ddp
Mitt första ur en fest,
Som barnen älska mest
Mitt aiitlra då ej fela,
Der får såsom mitt hela.
■suS
-pif •uapiutuio pp Sutusoq
T~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
