Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––––––––––––––––-^
M 8 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 61
se något ännu vackrare. Det var på den
stora herrgården, der lian engång varit och
sålt smultron. Då hade en liten vänlig
flicka, som råkade vara i köket, hedt
honom komma in och se på sina vackra
dockor. Dem brydde han sig ej stort om, men
så mycket gladare blef han, då han fick
sigte på några tatlor, som hängde på
väggarna i de granna rummen. En hade för
alltid fäst sig i gossens minne, och i
drömmen tyckte han
sig ofta återse
den taflan: det
var ett
skogs-stycke. Gossen
hade frågat h vem
som målat den.
„Werner
Holmberg1’, hade den
lilla flickan
svarat, och sen den
dagen bad Rolf
Gud morgon och
afton att engång
kunna likna den
mannen och måla
så vackert som
han.
Allt detta rann
nu i gossens håg,
der han
vandrade i skogen. Men
livad var det?
Han tyckte sig
höra sång. Ja, ganska rätt, han hade
kommit ända fram till folkskolan, som låg
hela fem verst från torpet der lian bodde.
Här hade han ännu aldrig varit, men nu
kom han också ihåg att Ilans berättat, att
här i dag skulle hållas examen.
Skulle han väl våga sig in — han ville
så gerna höra på? — Huru det var tog
han mod på sigj och steg in i salen: der
var så mycket folk. Först, gick dét om-
kring i hans hufvud och han visste ej, huru
det var fatt med honom, innan han satt på
en bänk, bredvid en vänlig gammal herre,
som klappade honom på hufvndet, frågade
hvad han hette, om han kunde läsa och
ännu mycket annat. Rolf sade att han
ingenting kunde och berättade allt livad han
visste om sig sjelf och andra. Han var af
naturen en klok liten gosse och när han
hörde, huru många konstiga frågor de
andra barnen kunde
svara på, började
han gråta öfver
att han sjelf
ingenting visste.
Den gamla herrn
tröstade honom
och lofvade att
han nästa
termin också skulle
få gå i skolan
och lära sig allt
hvad de andra
barnen kunde.
„Får jag äfven
måla?" frågade
Rolf, i det han
kastade en
bedjande blick på
sin beskyddare.
(Han hade redan
berättat om siua
att rita
med sotkol på
näfver). „Det få vi sedan so, min lilla
gosse”, sade den gamle herrn allvarligt.
„Först måste du lära dig annat, men står
din hog i framtiden ännu ditåt, så skall
jag hjelpa dig ett stycke framåt på den
banan. Gud har nedlagt ett särskildt anlag
i livarje menniskosjäl, som det är vår pligt
att utbilda så mycket vi kunna, till hans
ära, som gifvit oss det. Det är en skatt,
som vi skola förvalta oeh bjuda till att för-
försök
––––––––––-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
