Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
63
JiS 8
skat sig, röd och hvit som hlod och*snö,
och här hade liou sä svart som
korpevin-gar. Hon grälade på prinsen för det han
ville hortföra henne och dä hon gjort det,
försvann hon i samma ögonblick.
Prinsen hlef mycket sorgsen, för det han
mist den dejeliga prinsessan, men sä tänkte
han, att han ju hade de tvä andra äpplena
qvar, och sä tröstade han sig med att han
nog skulle vara försigtigare med dem.
Herefter reste han bäde längt och länge
och ju längre han reste desto mer nyfiken
hlef lian att öppna de andra äpplena. En
dag, dä lian seglade pä ett stort skepp
öf-ver hafvet, hlef han så nyfiken, att han
nödvändigt ville veta, hvad det var i de
andra äpplena, och så sade han, att de
skulle spänna segel öfver hela fartyget, från
för till akter och längs med hegge sidorna,
ty då kunde väl ingen slippa bort, om det
var en prinsessa i det andra äpplet också.
Men så gick det lika som den förra
gången. Ut från äpplet kom en prinsessa, som
var röd och hvit. som hlod och snö och hade
hår så svart som korpevingar.
Hon grälade på prinsen, för det han ville
hortföra henne, och i samma ögonblick
försvann hon.
Prinsen hlef mycket sorgsen, för det han
nu åter mist den dejeliga prinsessan och så
lofvade han sig sjelf heligt, att gömma det
tredje äpplet tills han var kommen hem till
sitt eget land igen. Han hade ännu långt
att resa, och det var med möda, han kunde
hålla sig så länge, men till slut kom han då
hem.
Det första han gjorde, då han kom i
kungsgården, var att skära i tu det sista
äpplet, och ut kom en prinsessa, likaså
dc-jelig som de två andra, men mycket
mildare, och hon grälade ej på prinsen för det
han bortfört henne. Med henne gifte sig
prinsen och de lefdc lyckligt och väl
tillsamman.
Efter en tid måste prinsen draga ut i
krig. Men drottningen kunde icke tåla
prinsessan Röd-hvit-svart, ty hon tyckte
att prinsen fått henne på så underligt sätt,
och man kunde ju icke veta, om hon var
ett menniskobarn eller om del var någon
trolldom vid henne. Derför tänkte hon, att
det vur hästa hlifva henne qvitt nu, medan
prinsen var borta, och så lät hon döda
prinsessan och kasta henne i slottsgrafven.
Derefter klädde hon en tärna i prinsessans
kläder.
Då prinsen kom hem, tyckte han det var
underligt att prinsessan så hade förändrat
sig, men drottningen sade att det endast
kom sig deraf, att det var trolldom vid
prinsessan, och had prinsen jaga hort henne
alldeles. Prinsen kunde ju icke neka, att
han fått lieune på ett underligt sätt, men
icke ville han dock jaga bort henne
alldeles, ty han hade hållit mycket af henne,
och kunde ej skiljas från henne, så
förändrad hon än var.
Men han hlef så sorgsen, att han icke
kunde få en blund i sina ögon om nätterna,
ty han tänkte dag och natt på prinsessan,
och om dagen stod han länga stunder i
fönstret i prinsessans rum och gjorde ej
annat, än såg ut derifrån. En dag, då han
stod der, kom han att blicka ner i
slotts-grafven och då fick han se en fisk, som
hade röda, hvita och svarta fjäll. Då han
såg det, tog han icke sina ögon från fisken,
och det var omöjligt att få honom hort från
fönstret.
Men så fick drottningen den falska
prinsessan att bedja om fisken och prinsen kunde
ej neka henne en så ringa hön. Fisken kom
på den falska prinsessans bord, men
prinsen hlef ej bättre för det, han blef mer och
mer tungsint.
En dag varseblef lian ett underligt träd,
som stod ute på gården, ingen visste
något om det, ingen hade planterat det, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
