- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 /
68

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN SKOGEN.

Snösparfven.

alla våra småfoglar är Snösparfven
den, som om sommaren uppehåller
sig längst upp i norden. Den påträffas
ända borta på ishafvets aflägsnaste kuster.

Snösparfven (Emberiza nivalis) är en
prydlig och vacker fogel. lian bär om
sommaren en nätt, hvit lifrock med svarta
uppslag på rygg och skuldror. Vingarnc och
stjerten äro svarta
och hvita. Om
vintern tar han på sig
en nästan alldeles
grå kostym, kantad
med mörkare band.

Näbben är blå, i
spetsen svart.
Fotterna äro svartbruna,
och det tycker han
är riktigt gentilt.

Snösparfven bor om
sommaren, i norra
delarne af vårt land
på de höga
bergsryg-garne, der ej mer
några trän eller
buskar kunna växa
eller, om de finnas, äro helt små och
för-krymta. På dessa kala höjder, der ofta
stora snösamlingar ligga hela sommaren
öf-ver, kommer snösparfven godt tillrätta och
der sjunger lian sina klingande glada toner
för den tysta ödemarken. Han trifs så bra
under häckningstidcn der uppe på höjderna
mellan klippor, stenar och snödrifvor och
trippar förnöjd omkring vid de små
vattensamlingar, som sommarsolen smälter ut ur
drifvan. Man kan således säga om honom,
att han är en suöfogel, som bäst trifves i
köld och bland drifvor.

Mången undrar kanske, huru denna fogel

kan finna tillräcklig föda der uppe på de
kala bergshöjderna. Men Gud, som är en
kärleksrik fader äfven för de minsta af
sina skapade varelser, dukar äfven för
snösparfven sitt rikliga bord.

Omkring vattensamlingarna der uppe på
bergen hvimlar det af insekter, hvillca lägga
sina små ägg i vattnet. Deraf uppstå
tallösa larfver, hvillca
förrän de få vingar,
kräla omkring vid
stränderna eller på
snön, der man kan
se dem milliontals.
Dessa larfver äro om
sommaren
snösparf-vens läckraste spis.
Men den står ej till
buds hela året om.
Då vintern kommer
försvinna larfverna
och snösparfven
måste söka åt sig annan
föda. Han beger sig
då iiort från sina
hemtrakter, och
söker upp sådana ställen der han finner
tillgång på allehanda frön och korn. I
September bryter han sålunda upp med hela
sin familj från sina sommarboningar och
beger sig ut på vandring, i sällskap med
andra kamrater. Man ser dem då i stora
flockar på vägar och öppna platser i södra
Finland. Många fara ännu längre bort, till
Ryssland, Tyskland och södra Europa, och
dessa gäster från den höga norden, klädda
i sina hvita rockar, kallas af folket derborta
”snöflockar? De uppehålla sig ej, såsom
andra flyttfoglar göra, hela vintern på samma
ställe, utan de draga från trakt till trakt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1880/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free