Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-
4
till dess de i Mars och April, då våren
kommer, åter begifva sig mot norden. Då
sjunga de i sin glädje och deras vackra
sång liknar mycket lärkans.
Yi hafva sagt att snösparfven har en
annan drägt om sommaren än om vintern.
Naturen har ordnat det så, för att han
lättare måtte undgå höken och andra fiender.
Då snösparfven i sin svarta och hvita drägt
trippar omkring de svarta vattensamlingarna
och de hvita snödrifvorna på bergen är han
mycket svår att märka, och samma är
förhållandet då han om hösten i sin gråbruna
kostym rör sig på de afmejade och vissnade
fälten.
Snösparfven bygger sitt bo långt uppe i
Lappland på de höga fjällen. Han döljer
det omsorgsfullt i någon remna i berget
eller under någon stor sten och bäddar
det riktigt mjukt och varmt med gräs,
mossa och lafvar. Ofta gör han dess
ingång helt trång, för att bättre skydda det
mot fiender. Dit lägger sedan honan 5—6
vackra h vi takt iga ägg med bruna och grå
fläckar.
Och så är hushållet i ordning och
snö-spurfvefar och snösparfvemor gå nu bara
och vänta att få se äggskalen brista och de
små snösparfvebarnen krypa fram och ropa
på mat. Då blir det brådt, må man tro, men
snösparfvemor och snösparfvefar tycka ändå,
att det är en innerligt glad och lycklig tid.
§nta ftkfeom cctf fjäriln.
Sannsaga af Aina.
«ej se en fjäril1’, sade Elli. 71 Ja en
riktig lcfvandc fjäril,” sade Aina.
Och nästa ögonblick stodo båda småflickorna
lutade öfvcr skrifbordet, för ntt rätt kunna
betrakta den lilla sommarfågeln som nyss
vaknat upp ur sin långa vinterdvala och nu
fladdrade på fönsterglaset i solstrålerne.
Det var en helt vanlig fjäril, brun med
litet blått på vingarne och guldstoft strödt
lätt öfver dem, men ändå funno Aina och
Elli den så vacker, just derför att det var
den ende. Om somrarne, sågo de ju ute i
trädgården en otalig mängd gula, blå, hvita
och spräckliga fjärilar, men dock tyckte de
nu att denna var den vackraste af dem alla.
Fast det var snö och drifvor derute och
isen låg tung öfver det blå vattnet nere vid
stranden der det röda badhuset står, kände
de ined ens såsom en flägt af sommar, då
de stodo lutade öfver den brune fjäriln.
Den påminte dem om blommorna i trädgår-
den, de ljusröda rosorna, luktärterna och
jasminerna, hvilkas doft trängde genom de
öppna fönstren ända in i salongen. Den
påminte dem äfven om det glada lifvet ute
på ängarnc, då höet slås och räfsas, solen
strålar och fjärlarne fladdra öfver de
af-slagna blåklockorna och prestkragarne upp
mot den lätta sommarhimlen. Hvem hur
icke just så som Elli och Aina sprungit sig
trött och varm för att sedan få sjunka ned
i en doftande hövålm, der små hvassa
grässtrån picka en på hals och kinder?
Ingenting kan vara trefligare och om
allt detta blefvo de nu påminta af fjäriln.
”Hvad skola vi göra för den kära
sommargästen?” sade småflickorna. De funderade
hit och dit, men som de voro obekanta med
fjävlarnes lefnadsförhållanden. visste de alls
ej hvad som mest behagade den lille
främlingen.
Aina tog ett blomblad, lade derpå en bit
*?-
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
