Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
–––––––––––––––––––––––––––––––-f
M 9 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 71
herdarne till lurar, oxhuden spändes öfver
ett ihåligt rum och anslogs ined trä- eller
metallpinnar (alldeles som trummorna i våra
dagar) och af djursenorna gjordes de
första stränginstrumenten.
Tidigt begynte iifven klockor att gjutas,
men de användes icke, såsom nu, att ringa
folket samman till gudstjenst, att kalla oss
upp från vår bädd när elden härjar, eller
att sjunga vår grafsång. De brukades
endast af utropare och härolder på gatorna i
Itom och andra stora städer och voro
mycket små och oklara till ljudet. Emellertid
äro klockorna dock de instrument, som minst
förändrats under tidernas lopp, ty allt, ännu
hafva de ungefär samma form som i äldsta
dagar. De största klockor finnas i
Ryssland (den allra största, af ofantliga
dimensioner, i Moskwa), de dornäst väldigaste i
Tysklands kyrkor. I England begagnas i
stället för de stora en massa mindre, som
äro så stämda, att de kunna utföra vackra
klockspel, när de sättas i rörelse.
Engelsmännen hafva ock uppfunnit ett
egendomligt instrument, den så kallade
träharmonikan. Den består af åtskilliga
olika långa och olika tjocka trästafvar,
hvilka bindas fast vid hvarandra med tunna
trådar och sedan läggas att ligga på
halm-kärfvar. När man med träpinnar berör
stafvarna, uppkomma från dem olika ljud,
men naturligtvis kan man endast högst
otydligt urskilja dessa.
Allt som tiden gått framåt, hafva nu dessa
ursprungliga former af musikinstrument
utbildats. Af herdarnes oxhorn hafva
valdhornen, kornetterna, trumpeterna härledts,
den indiske braminens strängaspel har
gif-git upphof till harpan, stråkinstrumenten
och pianot, ehuru strängarna icke mer
förfärdigas af djursenor, utan af metall,
och så skall det väl oupphörligt gå
framåt också här, liksom i allt öfrigt här i
verlden.
rh.
o——00^=C—O0O—c–––-
Den omtänksamme jägaren.
(Finsk folksaga.)
var en gång en jägare och han
hade cn son. Då han blef gammal
började hans syn blifva dålig. Då tänkte
han: jag har ingenting annat än bössan,
jag skall ge deu åt min son.
lian gaf den då åt sonen och sonen tog
bössan och gick ut i skogen på jagt. Då
såg han en hare inom skotthåll och han
stannade och började fundera.
Hvad skall jag göra med haren, om jag
skjuter den? tänkte han. Jo, jag för den
till staden och säljer den der och köper
för pengarne ett får. Då fåret sedan
lammar, så säljer jag lammen och så blir jag
i––––––––––––––––––––––
rik. Så bygger jag åt mig en gård och
så gifter jag mig. Och så gör jag en
trädgård utanför fönstren och när jag sedan
får en son, så skall han heta Wonsa och
då han blir stor, så skall lian gifta sig.
När Wonsa sedan spatserar i trädgården
med sin brud och då jag öppnar fönstret
•och ropar: Hej, Wonsa, kom hit! —
Men här blef det slut med hans
funderingar, ty haren,1 som blef skrämd af
ropet, skuttade sin väg och lemnade honom
att stå der han stod.
Så gick det med den jagten.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
