Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 9
sockor och litet friskt vatten samt försökte
sä att varsamt föra gästen till denna läckra
kost, som skulle låtsa föreställa lioning. Men
det stackars naturbarnet förstod sig ej det
ringaste på denna välmenta måltid, det
ville mycket hellre fladdra upp mot
fönsterkarmen der solen glödde på de röda
gardinerna.
Småflickorna voro helt bekymrade, de
fruktade att deras gäst skulle dö af hunger
men livad stod att göra. Ilvarje gång man
forsigtigt satte fjäriln på kanten af det
gröna bladet slokade den ovarsamt sina
vingar i sockervattnet — den var alldeles
omöjlig.
Emellertid sjönk den bleka vintersolen
ned bakom de höga träden på andra sidan
sjön: fjäriln kröp in i ett veck på gardinen.
r,Nu sofver han,” sade småflickorna och
snart gjorde de sjelfva detsamma.
Nästa dag uppgick mörk och mulen, inte
en solstrimma syntes till, ty snön föll i stora
hvita flingor.
”Godmorgon fjäril” ropade Elli, då hon
tidigt kom fram till fönstret, men den
stackars sommarfogeln vaknade ej, död och
liftös hängde han med sina små fötter fast
vid gardinen. Det var förgäfves som Elli
andades på honom med sin varma andedragt,
han rörde sig icke mer.
Sakta lade de honom ned till hvila på
ilen vackra skriftygsmattan och der ligger
han ännu med sänkta vingar utan
ett-tecken till lif. Alla dagar betrakta
småflickorna honom med vänliga ögon, men blott
solens eldblick skall engång åter förmå
väcka honom till lif. Kanske är det då
sommar och varmt och kanske får den lilla
fjäriln då flyga dit der han är hemma, ut
i solljuset under den blå himlen bland
blommorna.
Om de första musikinstrumenten.
omtidens folk hade icke några
musikaliska instrument, hvilka, liksom
våra, kunnat i toner säga livad menniskan
kände i sitt inre. Men till sina danser
be-höfde de dock någotslags instrument för
att kunna följa med takten, och för detta
ändamål uppfann man det första
musikaliska verktyg, som bestod i en rund träsldfva,
på hvilken man slog med träpinnar. Detta
instrument begagnas ännu i dag af negrerne
i Afrika.
Det berättas, att cngång i fordomtima en
Indisk prest eller bramin, (såsom presterne
der kallas), vandrat i skogen och plötsligen
hört ljudet af ljufligt klingande toner. Han
såg upp och varseblef något djurs tarmar
hängande i ett träd, spända från en gren
till en annan. Då vinden for igenom dem,
bragtes de i dallring och framkallade den
sällsamma musiken. Braminen begagnade
sig af denna upptäckt och förfärdigade en
lyra, som kunde fås att frambringa tre
eller fyra särskilda ljud.
Inderne påstå sig äfven hafva uppfunnit
flöjten, derigcnom att deras heliga fogel
Fenix haft en näbb, som varit fullsatt med
små hål, och att hvarje gång fågeln drog
andan, en underbar musik skulle hafva
ljudit.
Allt detta är dock blott sagor, hvilkas
sanning man ej har kunnat bevisa. Hvad
man dock säkert vet, är att ämnen till de
första musikinstrumenten verkligen tagits ur
djurriket. Sålunda begagnades oxhornen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
