Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked på grått papper och åter blifva
lärjunge.
Hemma hände det ibland, att han lcnöt
siu mammas stora blårandiga köksförkläde
på ryggen och steg upp på en stol, samt
tog en upp- och nedvänd bok i handen och
läste den så, att han narrade siu gamla
sköterska, Stina, in. rGnd välsigne den
gossen,11 sade hon då och torkade sina
ögon med förklädssnibben, ehuru hon icke
förstod ett ord, Aprest blir han, det är
säkert det! Gud signe gossen.11
Palten var en liten inbilsk narr, det kunde
icke hjelpas, och kände sig stolt öfver Stinas
beröra. I allmänhet var han stolt öfver
mycket, som angick hans lilla person och
det aldrig i högre grad, än då han fått sig
nya stöflar eller byxor. Då kunde han visa
dem åt en hvar och säga: ”Se på jag”, som
har nya ”stöllor” och ”tössor” sen, som
skräddaren sjclf sytt!” Ja, det var nog att
högmodas öfver I
Mycket tyckte Palten om nainnain och
ehuru hans mamma sade, att sötsaker äro
högst skadliga för tänderna, tröstade han
sig dermed, att råttan skulle gifva honom
jerntänder i stället, ifall hans egna fölle
bort, och han var aldrig gladare, än då
hans pappa gaf honom fem eller tio penni
och bad honom köpa åt sig sviskou, dem
han synnerligt tyckte om. Palten tog då
sin mössa, den booken senaste jul liemtat
honom och skyndade sig till bodan.
Läggande sin slant på disken sade han med en
mycket vigtig min:
”Få ja bra mycket ”preekon” för fem penni.”
”Skall ske,” svarade handelsmannen
leende och gaf honom det begärda. Till
Paltens heder måste vi dock säga, att han
fick minst sjclf, ty han hade ett hjerta så
godt som guld och delade gerna med sig,
när han hade något.
En dag liändo det sig att det var hans
mammas namnsdag. Putsad och fin och så
slätkammad, att Hugorna hade kunnat bryta
benen af sig, om de tagit sig en
morgonpromenad på hans hufvud, gick Palten med
sina syskon och gratulerade sin mamma.
”Ja’ fäj’ ä’jan gatuleja”, sade han mycket
högtidligt, i det han spetsade sin lilla mun
till en kyss och räckte fram en mängd
vackra blommor, dem han qvällen förut
plockat på den gröna, doftande ängen ett
stycke från hemmet.
Lilla Paltens högtidliga sinnesstämning
räckte ovanligt länge denna gång, eller
man kan snarare säga, att den återkom
ofta. På förmiddagen, då mycket
frem-mande anlände, satt hau helt tyst och stilla
och såg ut som allvaret sjclf, men senare
på dagen, återfick lian sitt glada,
bullersamma lynne fullkomligt och skröt af
lijer-tans grund med, att hau var en dugtig karl,
och att han som ingenting skulle döda fem
vargar, samt taga lifvet af alla
baschi-bou-zoks i voiTden.
Samma är var det neinligen krig mellan
ryssarne och turkarne, och Palten hade
ofta hört sina föräldrar tala derom. Han
hade äfven derigenom lifvats för krigiska
idrotter och kände till namnet såväl turken
som baschibouzoks. Ganska flat blcf han
likväl, då hans pappa, som en stund hört
på hans prat, sade:
”Den som skryter om sig sjclf, den är en
riktig basehibouzok.”
”Och den som icke aktar sina nya kläder
och är stygg, är det äfven”, sade mamma.
”Kom ihåg, Fälten min, att det vankas
straff, om dina nya byxor, som du är så
stolt öfver, blifva fläckiga och förderfvade.”
Palten lofvade heligt att lyda, men glömde
snart sitt löfte och skyndade sig ut på
gården.
Det var en vacker sommarafton. Borta
i rågåkern ropade kornknarren sitt kr—r-r-r,
kr—r-rr, och bien brummade, medan de
flögo från blomma till blomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
