Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 10
75
Paltcn blef helt allvarsam. ”Det låter
som krigsmusik,” tänkte lian, och så. tog
han en käjii> i handen och började föra
krig mot alla nässlor och kurdborrar, som
kommo i hans väg. I sin ifver lemnade
Palten snart gården och styrde sin kosa
till hästhagen, dit han icke hade lof att gå
allena. Det hade regnat qvällen förut och
marken var ännu slipprig på sina ställen.
Derför var det icke heller underligt att
Palten snart låg illa tilltygad i en
vatten-putt. lian blef alldeles röd i ansigtet.
”Mina nya ”tössor!” Hva’ ska’ mamma
säja?” gällde den första och den andra
sucken.
Men en sådan klagan anstod icke en
duktig karl, till då ban i samma ögonblick
deroppe på bergssluttningen fick sigte på en
hel mäng höga, ståtliga tistlar, hvilka med
sina röda mössor fullkomligt liknade ett
regemente baschibouzoks. Det var icke tid
till långa funderingar. Snart var Palten
uppe på berget, och den första och andra
af fienderna lågo redan hufvudlösa, då en
sten gaf med under hans fot, och han
trillade ned för slutningen, samt föll i en grop
bland nässlor och törnen.
Der låg nu den stolte krigaren i ett
be-dröfligt skick och skrek af alla krafter, tills
Maja, som kom med korna från skogen,
drog upp honom och förde honom till hemmet.
Mamma blef först mycket skrämd, men
då hon fick höra af Maja, hur det förhöll
sig, lugnade hon sig och klädde af Palten
hans nya kläder, hvilka voro söndcrrifna
och Häckads. Denna gång slapp Palten
likväl alla bannor, emedan hans mamma
tyckte, att han redan blifvit tillräckligt
straffad.
Allt skrek Palten likväl ännu, ty sä hade
de stygga nässlorna brännt honom, men
då mamma lagt honom i hans lilla säng
och baddat med vatten hans armar och
kinder, samt blåst på dem tillika, slutade lian
att gråta, ja att han kunde bedja om
förlåtelse och läsa sina aftonböner.
Men en stund derefter, då mamma gick
ännu engång att se efter sin lilla palt och
stoppa täcket omkring honom, hörde hon
honom snyfta i sömnen: ”Söta Jesus, låt
Palten bli en bra snäll och lydig gosse.”
Och nu är historien om lilla Palten slut.
Ännu vore det mycket att berätta om
honom, men det får vara nog för denna gång.
Många sådana små paltar som han, finnes
det i verldcn. Gud signe dem alla och läte
dem växa upp till sina föräldrars glädje och
sitt fäderneslands stolthet.
xi-ir
DE MEINNISKOLIKA APORNA.
Sa|Kjw*n största af dc menniskolika aporna
är Gorillan som visserligen blott
uppnår en höjd af mellan 5 och G fot, men
hvilken i anseende till axclbredden och
bålens storlek i öfrigt vida öfvergår menniskan.
De bakre cxtremitetcrna deremot äro
särdeles korta, under det att de främre nå ett
stycke nedom knäet. Tummen på de
främre är jemförelsevis kort och svag, de bakre
extremiteternas till tumme ombildade stortå
deremot stor och stark. De tre mellersta
fingrnrne, likasom de tre mellersta tårna,
äro till en del af sin längd förenade genom
huden. Färgen är i allmänhet gråsvart med
större eller mindre dragning i rödbrunt,
eller grått.
Gorillan tillhör dc vcstra delarno af
mellersta Afrika. Under det att några resande
skildra den fullvuxna gorillahanen såsom ett
af de förfärligaste vilddjur i veriden, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
