Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna första uppfostran blir det i ’
livarje ögonblick på det tydligaste klart,
att allt ined en oändlig försjgtighet är
uf-passadt efter oniständigheterna ocb de mest
oförutsedda händelser, såsom barnets så
utomordentligt föränderliga kraft erfordrar;
mängden så väl som beskaffenheten och
beredningssättet af barnets näring,
omsorgen för dess varmhällande, frottering och
renlighet tillämpas så skickligt,
uppmärksamt och afpassadt efter omständigheterna,
att den ömmaste och omsorgsfullaste moder
bland menniskorna knappast kan göra det
lika väl med sitt barn.
På denna första uppfostran, som vi nu
skildrat, följer en annan, som man kunde
kalla fogelns uppfostran till ett visst
näringsfång, ty livarje fogel har ett sådant.
Denna sednare uppfostran är mera eller
mindre mödosam, allt efter den ståndpunkt
och de förhållanden, i hvilka livarje
fogel-art befinner sig. Uppfostran till fiskfångst
är t. ex. ganska enkel för pingninen, hvars
största möda — emedan han med svårighet
kan gå — består deri, att föra ungarna
ned till hafvet, som i mängd har deras
näring i beredskap, att de blott blott
be-höfva öppna näbben och svälja. Vi behöfva
ej gå längre upp bland de fiskfångande
fog-larna, än till anden, så är undervisningen
redan mera sammansatt. Författaren
observerade en sommar en anka, som, åtföljd
af sin afföda gaf denna den första
undervisningen i en fiskdam. Omgifveu af sina
ungar begaf sig modren ut i vattnet. De
hungriga ungarna vilja hafva något att äta;
eftergifvande för deras skri, dyker bon ned
och upphemtar en liten fisk eller en mask
fråu bottnet och fördelar det
upp-hemtade bland ungarna, i det hon aldrig
gifver en och samma två gånger efter
hvarandra.
Det mest rörande dervid är, att modren,
hvars mage säkerligen äfven kräfde sin an-
’ del, behöll intet för sig och tycktes vara
lycklig öfver det offer hon gjorde.
Ögon-skenligeu låg det företrädesvis i hennes
intresse, att få sin familj att eftergöra,
livad hon gjorde, och oförskräckt försvinna
under vattnet, för att der fatta sitt byte.
Med mild röst uppfordrar hon dem att
modigt och förtroendefullt våga försöket och
har slutligen den glädjen att se, huru den
ena efter den andra, möjligen med tvekan,
ned dyker. Dermed var undervisningen
slutad.
Vid ett så underordnadt näringsfång är
visserligen undervisningen ganska enkel.
Men annorlunda är förhållandet, då det blir
fråga om konstfärdighet, såsom sången och
konsten att flyga och bygga. Intet är så
inveckladt, som vissa sångfoglars
undervisning; fadrens tålamod och de smås
läraktighet äro beundransvärda.
Och en sådan undervisning sträcker sig
till och med utom familjen. Näktergalar
och bofinkar förstå ganska väl, niedau de
ännu äro unga och mindre skickliga i sång,
att lyssna till och och lära af skickligare
foglar, som gifvas dem till lärare. Sålunda
träffar man i förnäma ryssars palatser, der
man hyser den orientaliska förkärleken
för näktergalens sång, ganska ofta ett slags
sångskolor för foglar. Mäster näktergal
hänger i midten af en sal i sin bur, och i
burar rundtomkring honom befinna sig hans
lärjungar. Ftt visst pris betalas för
timmen, hvarunder de få åhöra honom och
taga undervisning. Innan mästaren börjar
sin lektion, q vittra de sinsemellan, liksom
belsa hvarandra och formera bekantskap.
Men så snart den väldige mästaren slår ett
slag med sin strupe, klingar liksom en
stålklocka, och bjuder tystnad, då ser man
lärjungarne med aktningsfull
uppmärksamhet lyssna, och hörer derefter en och annan
med rädsla försöka härma honom. Läraren
kommer åter till de första passagerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
