Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf ocli Evert (på en gång). Dockau
pä jagt!
Gustaf. Nej, du! — den hänga vi upp
i första träd!
Elin. Fy sädana barbarer ni äro!
Agda. Vi gä ej ined dem, det göra vi
icke!
Gustaf, Evert och de öfriga jägarue sjunga.
(Karl går under deras sång af och an pä golfcct
Igsl för sig sjelf).
Melodi: „uli den vackra värenu.
Pä jagt i skogens sköte
Pä jagt hvarenda dag
Vi vildjur gä till möte
Sä raskt med hugg och slag!
Fast svarta björnen läge
Pä lur i skogen gömd
Mot honom fram vi täge
Han vor’ till döden dömd
Karl.
Det kan jag icke säga
Min kraft är än ej stor
Jag vill ock orden väga,
Ty jag det säkert tror,
Att modet vore ringa,
Om björnen kom mig när.
Jag skulle börja springa,
Jag det bekänner här.
Gustaf. Ila! ha! du har dä alltid varit
en pultrou.
Karl. Jag vill ej lofva mer, än jag kan
hälla, om jag än tusen gånger blefve kallad
pultron! —
Agda. Jag är rädd för dessa stora gossar.
Gustaf. Ha! ha! rädsla känner jag aldrig.
Elin. Du har visst icke sett vargen i
skogen; det har jag och då darrade jag i
hvarje led.
Gustaf. Nej, vargen har jag icke sett;
men jag har sett en stor svart bock ined
långa, länga horn.
Elin. Och du var icke rädd? du har dä
verkligen en hjeltes mod!
Gustaf. Å-ja, men den var dock fastsatt
i väggen med en ked af jern.
Evert. Nå! nu tåga vi af pä jagt och
då sjunga vi så här: (jltgamc uppställa sig och
marschera kring golfcct).
Jägarne sjunga.
Melodi: „se tindrande stjernorna strålau.
En jägare sång höres skalla
Bland klippor i grönskande skog
Och maktlöst ses vildbrådet falla,
För jägarens kula det dog.
Vi äro så modige sveuner,
Vårt sinne är ungt och är gladt,
Vi äro så raske go’ vänner!
Och lätt får ej sorgen oss fatt.
Nu lexan och boken få hvila,
Farväl vi dem säga i dag,
Till grönskande skogen vi ila
Med glädtiga bröder i lag.
Evert (sakta till Gustaf). Är det första
gången du har gevär på axeln?
Gustaf (sakta). Ja.
Evert. Det kännes ganska tungt.
Gustaf. Ja, jag medger det.
Elin. Det skall bli roligt att se hvad
byte ni hemta.
Gustaf. Jag ämnar skjuta en hare!
Evert. Jag skall hämta dig några
glänsande orrar.
Karl. Jag vill blott öfva mig att skjuta
till måls.
Gustaf. Nu gossar! raskt framåt! (blåser
i sitt jagthorn; de gå).
Andra akten.
Första scenen.
Evert, Gustaf, Karl (nyss hemkomna från Jagten).
Evert-. Se det var då en tråkig färd.
(Kastande sig i en länstol). Jag äl’ så trött, att
jag skälfver i hvarje led.
Elin. Och bytet? livar äro de glänsande
orrarnc och den’Jivita haren.
Evert. De njuta sin frihet i skogen.
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
