Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra scenen.
De förre.
Elin. Nå du väldige Nimrod livar är
ditt. byte.
Gustaf. Det fins nu annat att tänka på
än vår fredliga jagt, tala nu ej mera om
den. Iiör på! vet ni att det skall bli krig!
— Och hit till vår by har kommit många
krigsmän med långa skägg och hvassa spjut.
Elin, (rädd). Hvad säger du, livad!
Agda. Ilvar skall jag gömma mig.
Gustaf. Komma de hit så skall jag visa
dem mitt svärd.
Evert. Dc skola komma att frukta för
mina pilar.
Elin, (darrande). Och jag stackars flicka
har intet till mitt försvar.
Agda. Jag ber dem så vackert, gör icke
illa!
Gustaf. Pultroner kan man då verkligt
kalla er!
Evert. Hnrkjertan är ert välförtjenta
namn!
Elin, (vid fönstret). Se här är hela
krigar-skaran! (buller höres, trumslag och flere röster
utanför.) (Gustaf och Evert springa darrande och gömma
sig in i ett skåp).
Agda. (bultar på skåpet och ropar).
Gustaf! — Gustaf! — du som är modig
kom var mitt skydd! — — —
Elin. (utanför skåpet). Evert!–––-Evert!
— — du, — den starke hjelten Ilerkules
bevara mig! — — (Uttar i skåpet). Se huru
de darra af rädsla. Åk, du väldige
Nimrod och du starke Herkules! stora ord äro
lätta, men tappra handlingar svåra! — —
Karl. Varen lugna, jag skall springa ut
och se, livad det är.
Elin. Du, Karl! skulle liafva mod
der-till? du som alltid blifvit kallad pultron.
Karl. I farans stund blir man pröfvad,
ej då någon fara icke fins. (går).
Tredje scenen.
A "ila och Elin. (Gustaf och Evert inne i skltpet).
Agda. Karl är den ende modige af dem
alla!
Elin. Det hade jag då aldrig kunnat
tro om Karl!
Agda. (klagande). Jag arma! får kanske
ej ens tid att rädda mina dockor och mitt
lilla sockerlam!––––
Gustaf (inifrån skåpet). De tända väl icke
eld på huset! — —
Evert (inifrån skåpet). Lus dörrn i dubbelt
lås att ingen må slippa in.
Elin. Det kan jag ej, ty Karl är ute för
att höra efter hur stor faran är.
Gustaf och Evert- (på en gång). Karl? —
Elin. Ja, Karl, hören I! honom som ni
kallat pultron!
Agda. IIu! liu! nu blåsa de igen i det
förfärliga hornet. (Flickorna gömma sig bakom
en stol och draga bordsduken öfver sina hufvuden).
Fjerde scenen.
De förre. Karl.
Karl. Hvad ser jag, nu äro de alla
försvunna! — (ropar) kom fram Gustaf! kom
fram Evert! De fruktade fienderna
marscherade förbi, det var endast ett kompani
fredliga ryssar, som tågTde igenom vår by,
de hvilade här en stund för att fortsätta
sin vandring till staden.
(Flickorna.framkomma ur sitt gömställe).
Elin. Ack så roligt att åter lefva i lugn
och fred!
Agda. Jag känner mig så lätt som en
fogel!
GUSTAF (utkommande, ur skåpet). Nu må dll
Karl kalla oss pultroner, jag lofvar heligt,
att aldrig tala om mitt mod, förr’11 det är
pröfvadt! —
Evert (utkommande ur skåpet). Se der komma
de öfriga jägarne från jagten. Kommen
gossar, stämmen upp med oss en glädje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
