Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
96
Jti 12
„Af hvad anledning säger du det“?
frågade min mor.
Då svarade min far och hoppade några
grenar längre ned:
„Jo i anledning af det der stora och
besynnerliga vidundret som står der borta
midt på fältet".
„0 min Gud!“ utropade min mor, hvars
blick just föll J»å ifrågavarande vidunder.
Intagen af den fasa hon lagt i dagen,
tryckte jag mig iustinktmessigt närmare
henne.
„Hvad nu då!“ utbrast min far;
„sannerligen åren icke äfven j rädda 1“
„Man kunde nog blifva rädd för mindre
än så“, svarade min mor.
„Helt visst!" utbrast jag; ty mina
föråldras första omsorg hade varit att lära
mig igenkänna menuiskan och att ingifva
mig det största misstroende till henne,
såsom den trolösaste, grymmaste och
fruktansvärdaste af alla våra fiender; och
vidundret var — syntes det mig — ingenting
annat än en menniska, större och resligare
än alla dem jag hittills sett, och som från
sin plats midt på fältet — tyckte jag —
gjorde hotande åtbörder.
Forts.
Bondens midsommarsång.
må foglarne sjunga sin
midsommarpsalm
Och ängarne blomma så
gula och röda
Och åkrarne vagga med
böl– jande halm
Och tala om gyllene gröda.
0 fader i himlen, din kärlek det är,
Din godhet allena, som växten beskär.
Du gifver åt foglarne boning och tak,
Du väfver åt liljorna skinande kläder,
Du reser upp skogarnes gröna gemak,
Pu himlen du stjernorna leder.
Du sträcker din starka, din hägnande hand
Välsignande ut öfver haf, öfver land.
Min hydda är ringa, men den är mitt allt,
Jag sjelf har den uppbygt med flitiga
händer.
Der finner jag värme då ute är kallt
Och tröttad till hemmet jag vänder.
Der finner jag glädjen bland barnen de
små,
Den lyser så vänligt ur, ögonen blå.
Du allgode fader, din värnande sköld
Håll öfver mitt hus emot sorgen och nöden
Och skona min åker från hagel och köld,
Men främst emot härjande öden
Bevara de kära, guldlockiga små,
De äro den dyraste skörden ändå!
HELSINGFORS TRYCKERI-BOLAG, HELSINGFORS, lS8o.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
