Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckönskade min far, som förstått, att döma
så riktigt om det förmenta vidundret ocli
derigenom botat dem för deras grundlösa
farhågor, som hindrade dem att göra heder
åt en smaklig och riklig måltid!
Detta fält, dit några ögonblick förut icke
en fogel vågade tiyga, befolkades inom kort
af en fogelskara, som jublade och qvittrade
så mycket den förmådde; och en livar tätiade
nu riktigt med den andra att först nalkas
„storheten14 liksom för att bättre bevisa, att man
numera icke hyste den ringaste farhåga derför.
Säkert är att vidundret, sedt på nära
håll, i våra ögon nu blott hade något
löjligt och ömkligt.
Jag behöfver viil icke säga, att de som
varit räddast, nu uppträdde som de
modigaste kaxarna. Men dervid underlät icke
min far att göra mig uppmärksam på detta
fel, som jag borde undvika; ty han, den
vise, begagnade hvarje tillfälle att gifva
mig nyttiga lärdomar. Men den förnämsta
lärdomen låg dock i sjelfva händelsen.
Jag fann nu, att det är lika fegt som
orätt att fly undan för något, som man ej
känner, och att fruktan och ängslan
förstora en fara, hvilken med mod och
till-försigt eljes lätt skulle kunna öfvervinnas.
VXD SKBPELSE.
torpare med sin hustru gingo en dag
it på arbete i skogen. Då fingo de se
en underlig syn: alla trän hängde fulla med
de vackraste, brokiga och skimrande kläder,
hvilka voro upphängda till torkning på
trädgrenarne. Gubben och gumman, som
hört berättas, att skogens konung Tapio
och hans värdinna Mielikki brukade sålunda
hänga ut sina kläder under vackra
solskcns-dager, vågade ej gå längre in i skogen,
utan gingo hem och berättade i byn, hvad
de sett. Allt byfolket gick nu dit till
stiillet, med torparen och hans hustru i
spetsen. Men när de kommo fram, funno
de nu mera blott en enda kjortel, som
hängde i en tall. Denna kjortel, som var
af mångfärgadt tyg och kantad med
silfver-galoner, fördes nu i triumf till byn och
man utbjöd den till salu åt landthandlanden.
Denne förklarade dock, att kjorteln hade
intet värde, emedan den ej var någon
kjortel, utan blott lemningarna af en
luftballong, som någon tid förut hade blifvit
upp-släpt från den närbelägna staden. —
Sålunda kan vidskepelsen ofta af en naturlig
orsak få ämne till de allra underbaraste
historier, och det är på sådant sätt sagorna
om tomtar, neckar o. a. d. uppkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
