Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SONENS MINNE.
q I är på min barndoms glada tid
<yv Jag tänker och pä hemmets frid,
Dä hör jag hviskas i mitt bröst
Så mången ljuf och helig röst.
De röster hviska om de dar,
Då än så säll, så säll jag var:
Min moder litild, min fader god
Mig varnade med tålamod;
De lärde mig att vörda Gud,
Att ständigt minnas väl hans hud:
De lärde mig det onda sky
(Ins).
Och hvarje synd som lockar, fly.
Min moder, du, som lemnat mig,
Jag innerligt välsignar dig!
Dig uppe i din himmel blå
Din sons välsignelse skall nä.
Tag den emot, men bed också
För oss, som än härnere gå!
För hvarje fel du hos oss ser,
0, sänd en minnets engel ner,
Som vänligt leder oss igen
Till Gud, vår rätte, bäste vän!
ETT SAMTAL I SÖNDAGSSKOLAN.
(Ur „För Skolan och IIemmet“.)
Läraren. Kära barn! — I skolen i dag
få lära Eder en skolvisa. Den är ingen
egentlig söndagssång, utan liknar mera en
hvardagsvfsä. Dock kan den uppväcka
tankar hos oss, som synnerligt väl passa äfven
på söndagen. Den lyder som följer:
Muntra Calle-
Jag sneglade då p& Calle:
lian satt der så röd i syn’,
lian titta’ så strängt i Loken
Och rynkade ögonbryn’.
Hvad kunde väl detta vara,
Att han, som är qvick som sju,
Han drog icke ens på munnen
Vid hvassaste infall nu?
Vi sutto uti vår skola
Och läste på vår latin.
Vi hade en sträng magister,
En ovän af glam och flin.
Jag började bli helt svettig,
Då jag uppå Calle såg.
Det blef mig så hett om öron’,
Jag skämdes uti min håg
Bredvid mig satt muntra Calle.
Så rosig uppå siu kind.
Han qvittrar så gladt som lärkan
Och ilar som fältets vind;
Nu tittade fler på Calle —
Jag vet ej hur det kom till —
Men inom ett par minuter
Så var hela klassen still.
Men kommer han blott i klassen,
Ilan sitter som spiken fast,
Då följer han med sitt ämne
Förutan all ro och rast.
Magistern gick ut ur rummet;
Då bytte vi straxt om skick.
Vi härmu, vi ge honom öknamn,
Den dummaste blef så qvick.
Ilvad är det nu, som berättas i denna
sång? Och hvem är det, som talar?
En flicka svarar: „Det är en gosse, som
berättar, att han satt i skolan och läste
latina.
Läraren. Hurudan magister hade
gossarna i den der skolan?
„En stygg, elak magister*4, svarar en gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
