Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållande, och intet ungår honom. En
gång få vi klart förnimma detta, och den,
som är förståndig, tänker ofta derpå; men
den tanklöse glömmer det.
Anton. Men Calle, han var snäll.
Läraren. Hvaraf finner man det?
Hulda. „Han satt der, så röd i syn’.a
Carl. „lian titta’ så strängt i hoken och
rynkade ögonbryn0.
Läraren. Nå väl, livad utvisade detta?
Johan. Han var ond.
Läraren. På liv em?
Johan. På gossarna.
Läraren. Hvarför det?
Gustaf. För att de ej gjorde som han.
IJiraren. Hvad gjorde då han?
Anton. „Han titta’ så strängt i bokentt.
IJiraren. Kan ingen annan gifva mig ett
bättre svar, hvarför Calle var ond?
Pehr. För att det orätta skedde.
Läraren. Hvad kallas en sådan nitälskan?
Är den ond eller god?
Gustaf. Ond.
Pehr. Den är god.
IJiraren. Det är rätt. Den rätta
nitälskan mot det onda kommer af en himmelsk
kärlek.
Johan. Men jag tycker, att Calle var rädd.
Läraren. På hvad grund?
Johan. Han tordes ingenting säga åt de
andra gossarna.
IJiraren. Du tycker kanske, att han borde
ha stigit upp på bänken och hållit ett tal
för de okynniga.
Johan. Han skulle väl ha sagt dem, att
det var orätt, som de gjorde.
IJiraren. Men tiugo de icke veta det
ändå?
Hedvig. Jo, de sågo det på honom.
IJiraren. Tycka alla barnen, att Calle
var rädd eller modig?
Några barn. Rädd! han var rädd.
Pehr. Han var modig.
Läraren. Säg dina skäl.
Pehr. Ilan vågade att vara olik de andra.
IJiraren. Sägen, barn, livad kallas detta?
Märta. Det kallas att vara besynnerlig.
Lovisa. Det kallas att vara sjelfstiindig
IJiraren. Hvarför behöfs det mod, för
att vara sjelfständig?
Johan. Emedan de andra kunna blifva
onda på en eller skratta åt en, om man ej
gör likasom de.
Läraren. Nå väl, Johan, du ser sjelf
att det behöfs mod, för att handla som
Calle gjorde. Han var sjelfständig, ty han
handlade enligt hvad han ansåg rätt, utan
att bry sig om de andras löje eller ogillande.
Detta är hos ett barn ett stort, ett
välsig-nadt mod. Men kan Pehr nu säga mig
något godt skäl derför, att Calle icke steg
upp på bänken och höll ett tal för gossarna
om deras felsteg?
Pehr. Det var väl, för att han var ett
barn.
Läraren. Någon annan?
Amalia. Han kände sig väl för svag att
förmana andra.
Anton. Han hade väl nog att göra med
att akta sig sjelf.
Läraren. Det är rätt. Calle var ett svagt,
oerfaret barn; och sanningen, som han äl
skade, lärde honom, att han behöfde först
i blifva fast i det rätta sjelf, innan han kunde
lära det åt andra. Mången gosse har gjort
sig till en anmärkare och mentor för
kamraterna, när han kommit i skolan, men hur
! kanske i frestelsens stund visat sig vara
bland de svagaste. Och säg mig nu: hade
det då alls ingen nytta med sig, att Calle
för egen del var mån oiu alt hålla sig till
det rätta, att lyda Guds bud?
Hulda. Jo, den aiulre gossen blef bet
om öronen och skämdes.
Flera barn. Och till slut blef hela
klassen still.
IJiraren. Hvad var det då. som verkade
på dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
