Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91" 15.
Sö^bciae-n- bc/ta 7 »flticj ikvl’i-
.. v- -••*..-?•• •’
1880.
555355ö*£>»«.
En saga om tvenne vass-strän.
(Af C.)
blåste starkt, ocli vågorne på
sn giago liögu. Skyarne
hvillf-de sig tunga öfver sjö och land, och
utkastade slutligen i strida regnskurar sitt
flöde. Det var ett formligt natur-uppror,
denna elementernas strid, dervid icke
allenast den rörlige strandvassen
sönderpiska-des, men äfvcn de näriuast stranden stående
trädens grenar och ijvistar afsletos och
sågos välta fram i den skummande böljan.
Sålunda rasade vinden under flera
timmar; men den saktade sig dock slutligen
emot ijvällen, och solen bröt fram, spridande
sina vänliga strålar öfver den sig lugnande
vattenytan.
Invid vass-bräddarne hvälfdc under knapt,
märklig rörelse tvänne med rotterne
lösryckte vasstånd, de gungade sakta af och
an, liksom tvehogsne hvart de nu egentligen
skulle styra kursen. De voro drifue så
långt ifrån anhörige och grannar, att hopp
för dem ej gafs att, såsom vindeu nu låg,
återfinna sin hemnejd.
Det är sorgset det här, sade det ena —
det är sorgset det här, att så plötsligt
blifva skild ifrån en ort, der man uppvuxit
och omhuldats af vänner och bekanta; det
är alltför sorgset det här; hvar skola vi nu
finna en plats, der vi kunna hamna och i
ro bofästa oss?
Åli, — svarade det andra strået, som till
sin växt var ståtligare och vida reputerligarc
än kamraten, — åh, verlden är stor och
vid; jag vill säga dig något, jag började
redan ledsna vid enformigheten deruppe
vid åbrädden; det dageliga ett och samma
tröttade mig; det ständiga lugnet der,
skogens sus, återspeglingen i vattnet af
lijör-karne invid stranden, ändernas snatter,
årornas plask ifrån de förbiilande båtarnu;
allt det der blef mig stundom retsamt.
Jag leddes, som sagdt, åt dessa evigt samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
