Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 16 ILLUSTRERAD BARNTIDNING 125
menniskan, och en likartad befallning att, så långt yttre naturförhållanden göra det för henne möjligt, utbreda sig öfver
jordens yta, synes ock hvarje djur- och
växtart söka uppfylla. Må vi tänka oss en planta, som
frambringar ett större antål frön och som
saknar all förmåga att kringsprida dessa. Till följd af tyngdlagen skulle de naturligtvis falla till marken och gro på nästan
alldeles samma fläck, der moderplantan stod. Må vi vidare besinna det öfvcrflöd af frön som hvarje växt ej sällan frambringar. Ett enda tobaksstånd, odladt i god
jordmån. har Linné beräknat lemna i medeltal 40,320 frön. Likaledes har en svensk
botanist funnit, att ett enda — låt vara
ovanligt frodväxt — stånd af den
prcstkragc-lilca Tripleurospermum inodorum bar 603 korgar med tillsammans 222,507 blommor, liksom ock en frodig Avtemisia vulgaris 6,700 korgar med tillsammans 523,600 blommor. (F orts.)
den plågäde hästen.
t^J|ag såg den stackars Polle, Han stod vid kyrkans mur; Der hetast solen brände, Man band det arma djur. Och bördor allt för tunga Han ofta draga får, Och när han maktlös stannar, Man vildsint honom slår.
Med stryk han blifvit jagad, Hans svett i strömmar flöt; Men ej af trogna händer En vänlig ans han njöt. Det gaf uti mitt hjerta Ett stygn, att se uppå Det stumma djurets smärta, Der pinad han fick stå.
Ilan sorgsen ned sig sträckte, Ty han var bunden så, Att från sin höjd han räckte Ej ens ett enda strå. Jag honom sucka tyckte Och kalla ned en dom På den, som så förtryckte Guds dyra egendom.
Ej till den friska källan Man leder honom ner; Ilan bannor får, men sällan Ett vänligt ord man ger. I gossar, väl det minnens: Guds öga eder ser! Och dem, som göra illa, En bitter lön Han ger.
Och ofta blir han plågad Och skrämd med hot och slag, Så att han ängsligt skälfver Och blifver matt och svag. Den honom trotsa vågar Skall ej från straff gå fri; Och den, som gerna plågar, Skall sjelf ock plågad bli.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
