Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ILLUSTRERAD HARNTIDNING
M 16
Jlor jtlsas bruböKrtrrtr.
(Berättelse af S- ing.)
du visu oss vägen till vårt hem,
or Elsa?11 frågade bruksägarens
små döttrar, i det de tittade in genom
fen-stret i den låga kojan, en tarflig arbetare
brostad, som låg tätt invid landsvägen.
— „Se småfröknarna! det bade jag väl
aldrig trott!* — „Ni allena bär i skogen ?*
— „Hvar är betjenten, livar är vagnen,
kästarne, kusken ?
— „Hästarne voro ystra, kusken for hem
med dem, — vi ville länge plocka bär i
skogen, — betjenten ville vi ej ha med
oss, han är tråkig, — vill ej låta oss hoppa
på mjuka tufvor, — vill ej låta oss segla
båtar i de små klara sjöarna, vill ej låta
oss plocka de röda bären, ålen nu fick
lian gå ensam hem, vi ville undslippa
honom, vi ville engång njuta vår frihet!11 —
— „Du tror ej, mor Elsa, hvad vi haft
roligt. En sådan dag glömma vi aldrig!11
— „Ja roligt har det väl varitu, sade mor
Elsa*, men hur se ni ut? — Ed ra små fina
skor äro ju alldeles gråa aflera! Lockarna
hafva fångat torra qvistar, de små hvita
Horen äro sönderrifna! — O, du min
skapare, — — — om de derhemma kände till
allt detta! Ni allena i skogen! — Kommen,
låt mig fort föra eder till edra föräldrar!*
— „Först, må vi hvila oss en stund*-,
sade Irene, den yngre af de små flickorna.
„Vi hafva aldrig sett mor Elsas hem; låt
oss sitta här på trappan under den stora
lönnen och prata med dig, medan vi hvila
oss.11 —
— „Mor Elsa!11 sade hon åter, sedan de
tagit plats.
— „Ja lilla fröken.11
— „Hvad var det för en ful gubbe, som
högg ved i skogen derborta?11 —
— „Ful gubbe, — var han ful han! —
min Erik, — han hvars lijclp och bistånd
jag alltid vill vara, honom som jag vill
omhulda och vårda till min död. Ja, —
ja, många år hafva förgått, sedan vi
lof-vade hvarandra trohet, — men ung
förblir han alltid i mina ögon.11
— „Men ful var han, mor Elsa, det kan
du ej neka till?11
— „Tänk att jag aldrig sett det, han är
åtminstone så god som guld, och det är
bättre än att vara vacker,’ så mycket
förstår till och med mor Elsa, lilla fröken.11
— „Nå hvad var det då för en hvitlugg,
som arbetade med honom, mor Elsa?11
— „Hvitlugg! — ja det skall jag säga
er, jag. Det är mitt riktiga söndags barn,
min förstfödde, vår glädje i hemmet, vår
fröjd, vår stolthet. I skolan är han flitig
och i hemmet är han arbetsam. Nu
hjel-per han sin fader ute i skogen, och då
aftonen kommer läser han lexan, så det hörs
ända till bodan och lidret. Då fröjdas mitt
sinne; prest blir han visst., tänker jag,
dock vet ingen vår herres vägar."
— „Nå den lilla ungen då, som satt i
sandhögen och planterade blommor?11 –
— „Det var sockergrynet och
lockhufvu-det, det var vår lilla sångfogel och vårt
lilla guldhjerta, namn har han många,
många. — Vi äro blott ett fattigt
torpar-folk, men rika äro vi nog för det."
— „Säg oss mor Elsa, hvad har du i
det stora skåpet derborta; låt oss gå in,
du måste visa oss det! öppna dörrn, mor
Elsa, låt oss se!11 — Och så gingo de in
och mor Elsa öppnade skåpet.
„Der äro mina brudgåfvor, småfröknarna!
— det skåpet öppnas ej ofta, någon stund,
då jag vill minnas tillbaka till flydda tider,
då tager jag fram glitterkronan och hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
