Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likt tvcniic blommor på samma gren,
Som tvenne bär på en åkerren,
Som två små stjernor på himlapellen
Just så äro Artbur och lilla Ellen.
Ett syskonpar, sådant som detta är,
Man sällan skådar i verlden lvär.
En hemlands ton.
(Berättelse af S —ing.)
Karin!” „du kan ju aldrig mera
sjunga någon annan sång! — —
„Till södern, till södern dit längtar mitt
sinn"!1’ den sången hör jag numera morgon
och afton, ja, när du sakta sjunger vid
ditt arbete, alltid samma sång! — Då du
dansar fram emellan grönskande träd och
buskar, då du på ängen binder kransar,
hör jag samma melodi, då du om aftonen
ror ut i båt på sjön, sjunger du åter med
längtan „till södern”, „till södern!” Sjunga
vill man ju ständigt vid sexton år, men —
det finnes ju äfven många andra vackra
sånger, mitt barn!” — —
— „Ja moder, du bar rätt, — men
ingen annan sång gör detta intryck på mig;
då jag sjunger denna sång, tycker jag mig
förflyttad till den soliga varma södern,
tycker mig vandra i lunder af myrten och
caprifolium, tycker mitt hjerta lifvas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
