Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTÄ.S O JEl nsr^.
(Mälirisk folksaga.)
Ufvers. af rli.
et var en gång en man, som hade
tre söner. Han tyckte sig icke hafvu
råd att hålla dem hemma alla tre, och så
sade lian till den äldste, att det vore bäst
om lian gick ut och sökte sig en tjenst.
Gossen gick från gården och då lian kom
till första bondgård, gick han in och
frågade om de skulle hafva plats för en
dräng.
„Jo, det hade dett, sade bonden, lian
be-höfde just en karl till. „Jag fäster dig nu
på ett åru, sade han „tills göken gal om
våren; men om du säger, förrän denna tid
är förbi, att du icke är nöjd med tjensten,
så skär jag nästippen af dig. Men detsamma
har du lof att göra med mig om jag säger
att jag icke är nöjd med dig11.
Det var ett underligt vilkor, tänkte
gossen, men så lofvade bonden att lian kunde
fordra i lön hvad han sjelf ville, om året
förflöt så att begge voro nöjde, och så
tänkte han, att han nog kunde gå in på
de vilkoren och så fäste han sig på ett år.
Det första arbete han fick, var att han
skulle gå upp på logen och tröska råg.
Efter en stund blefvo de andre drängarne
kallade in till middag, men den nye drängen
skulle under tiden blifva qvar och passa
på säden, sade bonden. Så fick han ingen
middag, och ingen qvällsvard fick han häller,
ty han måste igen blifva på logen, medan
de andre gingo in för att äta. Nästa
morgon fick lian igen ingen mat, och då gick
han i köket och frågade, hvaraf det kom
sig att han fick svälta.
„Är du icke nöjd med det?“ frågade
bonden.
„Nej, icke kan jag vara nöjd, när jag
ingen mat fårå, sade gossen.
„Ja så, kom hit med näsan din dått, sade
bonden. Och så skar han näsan af honom
och gossen måste gå hem utan niisa.
„Har du icke bättre förstånd än att du
tjenar utan lön och kominer hem utan näsa,
så är det bäst att du blifver hemma och
låter bror din gå ut att tjemrå, sade fadern,
då han fick höra, huru det hade gått.
Så skulle den andre brodern ut. Ilan
tänkte att det väl gått illa med den äldste
brodern, men denne hade ju också burit
sig dumt åt. Han skulle visst vara mycket
klokare, menade han, och så gick han till
den samme bonden och tog tjenst på samma
vilkor. Men det gick aldrig ett dugg bättre
med honom än med den äldste brodern.
Då han hvarken fick middag eller qvällsvard
den första dagen och icke heller om
morgonen derpå, så blcf han vred: och då
husbonden frågade, om han icke var nöjd,
sade han nej. Så fick han också låta skära
näsan af sig och då han kom hem till
fadern igen, såg han icke alls vackrare ut i
ansigtet än den äldste brodern.
Nu var bara Askepilteu qvar, men både
fadern och bröderne menade att han var
en dumbom och att det ej skulle nytta till
något om han gick och tog tjenst hos
främmande folk, när det icke hade gått
bättre för hans bröder. Men Askepilten
stod fast vid att vilja gå ut och tjena, och
bad att de skulle säga honom hvar bonden
bodde. Slutligen tingo de då lof att säga
honom det, och så lagade han sig i
väg och frågade, om bonden ville städsla
honom.
„Ja, det kan nog låta göra sigtt, svarade
bonden, „men det skall blifva så, att den
af oss, som icke är nöjd med den andre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
