Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
143
X> 18
skall blott göra så, som du ser de andre
göra1’-.
„Godt”, sade Askeiiilteu, och så foro de
af till marknaden.
Nu fans det ett gammalt uselt vedlider
på gården, och det skulle repareras och så
började de andre drängarne att rifva taket
af det. Då Askcpilten såg det, tog han en
stege och klef upp på stugans tak; det var
alldeles nytt, men han ref af både
takplåtar och bjelkar och alltsammans, och
kastade det på gården. Då bonden kom
hem från marknaden, skeno både sol och
måne in i hans stuga.
„Jag tror du är spritt rasande galen!tt
ropte han, -livad bar du nu igen gjort, din
dumbom!’-1
„Jag har bara gjort som du sadca,
svarade Askepilten, „jag skulle ju göra som
de andre och det gjorde jag också. Men
om du icke är nöjd, så —a och så drog
han knifven ur slidau.
„Nöjd1-, sade bonden, „hvarför skulle jag
ej vara nöjd? Ett par takplåtar betyder
ingenting-.
Men om q väl len talte bonden med sin
gumma om hvad de skulle göra för att
blifva qvitt Askcpilten, och så kommo de
öfverens om att gifva honom ett arbete,
som han icke kunde uträtta.
Dagen derpå sade bonden: „Vi hafva
ett otäckt kärr här alldeles utanför gården,
och det vore bra om vi finge en väg öfver
den; den vägen skall du lägga, men du
måste göra den sådan, att den för
hvart-annat steg är hård och för hvartaunat steg
mjuk“. Nu tyckte bonden, att han
ändt-ligcn en gång hade lurat Askepilten, och
så lade han sig att sofva.
Askcpilten gick ner i stallet och satte
sig att fundera, och så fick han syn på
bondens grisar. „Dem kan jag begagnaa,
tänkte han, och så slog han ihjäl dem
allesamman och högg hufvudet och benen af
dem. Derefter lade han dem som en väg
öfver kärret; livaraunaii lade han med
ryggen uppåt och hvarannan med magen uppåt,
„Nu tänker jag att husbond skall blifva
nöjd med siu väg!tt sade han, och så lade
han jord öfver grisarna och sedan gick han
och lade sig att sofva.
Om morgonen frågte bonden om vägen
var färdig.
„Jo, den är färdig för länge sedantt, sade
Askepilten, „kom ut och pröfva, om den är
sådan, du vill hafva dcnu.
Bonden gick ut till kärret och gummau
hade han med sig, och de skulle då pröfva
vägen. Jo, den var der alldeles riktigt,
och hård var den för hvartaunat steg och
mjuk för hvartaunat, och de kunde icke
begripa, huru detta hade gått till. Men om
en stund kom herdegossen och sade att det
ej fans en enda gris i stian.
„Itvart ha de tagit vägen då?tt frågade
bonden.
„Åh, dem liar jag slagit ibjäla, sade
Askcpilten, -jag måste väl hafva något att laga
väg med!a
„Du har väl aldrig lagat väg med
grisarno ?’•’• frågade bonden.
„Jo, nog har jag dcl!a svarade
Askepil-ten, men kanske är du missnöjd med dct?a
„Nej, nej, nog är jag nöjd“, sade bonden,
men sedan gick lian in till sin gumma och
sade, att nu måste de blifva qvitt
Aske-pilten antingen med godo eller ondo, ty om
det hände sig något sådant här ännu en
gång, så blefve det snart slut med hela
rikedomen deras.
Nu hittade gumman på, att hon skulle
klifva upp i det stora päronträdet ute i
trädgården och börja att gala, som göken,
så skulle bonden betala åt Askepilten
årslönen och blifva honom qvitt. Ja, det tyckte
bonden var väl påhittadt. Om morgonen
klef gumman upp i päronträdet och började
att gala: Kuku, kuku, kulcu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
