Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jts 19
ILLUSTRERAD RARNTIDNING
147
ty lian har en gammal gitfar, som slängde
mig langsmed marken, sä att jag såg både
sol och måne och sjn stjernor; deraf kan
ni gissa, huru stark han sjelf är”.
Men dernere i trollens hem tyckte de,
alt skomakaren ändå fått för mycket
penningar, och så sände de upp ett annat troll
till jorden; han skulle springa i kapp med
skomakaren. Det andra trollet kom till
skomakaren, och sade att nu skulle de löpa
i kapp, och den som först kom till målet,
skulle få penningarna.
Men skomakaren tänkte, att han väl nog
skulle narra detta troll också, och så sade
han: „Jar har en liten son, som bara är tre
år gammal. Kan du ej springa snabbare
än han, så vill jag ej löpa i kapp med dig”.
..livad heter gossen då? frågade trollet”.
„Han heter Mårten”, svarade skomakaren,
och så visade han trollet till ett träd, der
det låg en hare. „Mårten!” ropade trollet,
„du måste stiga opp nu, för vi skola löpa
i käpp!” Haren tog till fotters och väntade
icke engång tills de hade räknat till tre;
den lade i väg öfvcr stock och sten, och
trollet efter så mycket det orkade. Så
sprungo de, tills de kommo till en djup
grop. Haren såg sig icke för, utan
stupade ned i gropen, men han var så lätt på
foten, att han kom upp igen med detsamma
och tog till benen. Trollet kom efter, han,
och så gick det icke bättre, än att han
också kom ner i gropen, men han kunde
ej komma upp igen så snabbt, ty lian hade
slagit sig så illa, att han var gul och blå
öfvcr hela kroppen. Då han skulle försöka
att springa igen, var haren så långt borta,
att det. icke tjenade till någonting, att
försöka få fatt honom. Då löpte trollet till
sitt hem igen och sade: „Nej, det var en
ryslig karl, icke törs jag gifva mig i tag
med honom engång till, ty han hade en tre
års pojke, som kunde springa snabbare Un
jag, och deraf kan ni väl gissa, huru snabbt
han kan springa sjelf”. — Då skulle det
tredje trollet upp till skomakaren och pröfva,
huru stark han var.
„Skomakare”, sade han „nu skola vi taga
en häst och bära den rundt omkring
skogen, och den af oss, som kan bära den tre
gånger rundt, han skall få penningarna”.
„Åh ja!” svarade skomakaren, „det har
jag ingenting emot”, och så gick han t ill
grannen och lånade hans bästa häst.
„Nu kan du bära först”, sade trollet.
„Nej, du kan göra det”, svarade
skomakaren.
Trollet tog hästen och slängde den upp
på nacken och bar den rundt omkring
skogen. Det var en tung börda, och han
pustade och svettades, och så måste han livila
sig allt emellanåt, men till slut hade han
då burit den tre gånger rundt kring
skogen, och så skulle skomakaren försöka.
„Du är icke så stark, som du skryter af
att vara”, sade skomaren, „för du bar
hästen tre gånger kring skogen, men hvilade
dig allt emellanåt. Och så bar du hästen
på ryggen, du, men jag skall bära den
mellan benen, jag”. Dermed sprang han upp
på hästen, gaf den ett duktigt slag med en
käpp och red tre gånger kring skogen i
fullt fyrsprång. „Nå”, sade han till
trollet, „nu äro väl penningarna mina!”
Men trollet var redan på viig till sitt
hem igen, och då han kom dit ned, sade
han, såsom de andre sagt, att det icke var
till någon nytta att pröfva krafter med en
så ryslig karl.
Men de andra småtrollen tyckte allt ännu,
att det vore nästan för stor skam, om
ingen dernere skulle orka med en usel
skomakare. Så valde de ut det allra klokaste
troll, de hade, och gåfvo honom en
trollpipa, som de också hade, och sände honom
upp till jorden att pipa i kapp med
skomakaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
