Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
M 19
„Du kan ju börja, du”, sade han åt
skomakaren.
„Tack skall du ha”, svarade skomakaren,
„men du är fremmande, så att det väl
passar sig bäst att du blåser först”.
Trollet tog då trollpipan och blåste i den.
Då han blåste första gången, fhigo bladen
af träden, och då han hlåste andra gången,
flögo qvistarna af; men då han hlåste tredje
gången, yrde grenarna kring dem. Då nu
skomakaren skulle blåsa, sade han: „Du
har blåst, så både blad och qvistar och
grenar flögo af. Men nu skall jag pipa,
och ini blir det så, att det rycker upp
träden med rötteina och de flyga kring oss.
Om du har dina ögon kära, så vill jag råda
dig att binda för dem”.
„Kanske vill du vara så snäll och binda
för mina ögon”, sade trollet.
Jo, det gjorde skomakaren, och så letade i
han upp en god tjock käpp åt sig. Då
han hade funnit en riktigt tjock, började
han pipa i trollpipan och slog trollet med
käppen i hufvudet så mycket han orkade.
„Känner du huru träden flyga?” sade han.
„Aj, aj!” ropade trollet, „aj, aj då! Käre
vän, håll upp, håll upp! det gör så
grufve-ligt ondt!”
Men skomakaren ville, icke släppa honom
så snart. „Du pep tre gånger, (111", sade
han och så pep han oeh dunkade trollet i
hufvudet med den tjocka käppen.
Det räckte oj länge, förrän trollet
hverken kunde se eller höra, så hade
skomakaren slagit honom. Ilan ref bindeln från
ögonen och väntade icke för att se, om
träden stodo på sina rötter eller ej, men
skyndade sig hem igen utan att ens se sig om,
ty han var rädd för att skomakaren kunde
vara efter honom. Och sedan har man icke
hört att någon af trollen kommit för att
krälva penningarna af skomakaren. Man
lefde glad och lycklig i många år, tills han
dog. Och då kom han visst till himlen,
ty dit ner i trollhcmmet vågade de ej taga
honom.
–SC>—t «—
HVAD ETT FRÖ KAN LÄRA OSS.
(Forts.)
Ätt Azorerna och Madeira så godt
jAyÄj som alla buskar och träd äro
bärbärande, har man ock trott sig kunna
förklara derigenom, att endast genom fåglar
dylika kunnat öfverföras från närmaste
fastland. Äfven då de köttiga frukterna äro
för stora för att kunna slukas hela,
kringföras de stundom af djuren längre eller
kortare stycken, dels då de bortföra dem
till något ställe, der de i större lugn kunna
förrätta sin måltid, dels under det de på
de till marken nedfallna söka att afgnaga
eller afhacka de köttiga delarna. Ej blott
fåglar göra härvid tjenst, utan äfven andra
djur, både däggdjur, amfibier och insekter.
Så har man iakttagit, att i de varmare
länderna apor, större fruktätande flädermöss
och sköldpaddor icke äro utan betydelse,
då det gäller växtarters kringspriduing.
Särskildt må dessutom påpekas, att liere
djurslags vana att för kommande måltider
i jorden gömma frukter lätt kan gifva
anledning till vissa arters spridning, Mången
ek och hassel torde sålunda blifvit
planterad af nötskrikor. Likaledes uppgifvos
råttor ofta ej vara utan skuld till nya
hasseldungars uppkomst o. s. v. Mest omtalad
har i detta afseende muskotnöten blifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
