Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-
M 19
1LLUSTRERAD BA KNTIDN1NG
151
-4
rullar del lilla nystanet fram öfver öknens
sund. Men hvarför och huru länge?
Välbekant är, att genom öknens sandyra
vextlokalerna lätt kunna väsentligen
förändras, och detta på kort tid. Der det ena
året någon fuktighet och samlad mylla
erbjuda en passande vcxtplats, kan måhända
nästa år ligga en hög samldrifva, hvarest
ej ens de mest förnöjsamma vexter kunna
finna sin utkomst. Ilär, om någonstädes,
är det nödvändigt, att nya, passande lokaler
kunna uppsökas. Det är också derför, som
denna Jerieho-ros rullar i väg, tilldess en
lycklig slump fört hennes så. att hon
hamnar i någon liten vattensamling eller på
annan fuktig lokal, (Forts.)
RÄFVENS MOTGÅNGAR
(Svensk saga).
$Wgct hände sig en gäng att en räf, som
hade både hustru och barn. vågade
sig ut på långfärd, för att skaffa föda i
huset. Han kom då först till en tupp:
„God dag, herr ryttare 1 Er kappa är så rik
och grann, ni är nog en förnäm herre, och
har nog råd att ge mig ett par kycklingar,
utan att fråga frun1’. Det har jag visst,
sa’ tuppen, „men du får sjelf ta dem, de
ligga der, i det lilla huset med det runda
hålet på väggen11. Räfven stack in nosen,
men der inne låg gårdshunden, och om han
icke varit bunden, sä hade uu Mickel ätit
sin sista ost; nu fick han sig bara ett hugg
öfver nosen. Så begaf sig räfven derifrån
ut på en äng; der gick en gås med sina
ungar. „Hör, kära gåsmor, ge du mig ett
par af dina ungar nu medan de äro små;
sc’n de blifva stora, är det svårare att
mista dem11. — „Det har du rätt i, Mickel
räf: jag skall ge dig ett par, bara jag fått
tvätta dem rena11.
„Du är en klok gåsmamma, men akta nu
bara att du ej dränker ungarne11 — Åh
nej, Mickel, men vill du ha dem, så får du
komma ut i bäcken och ta dera’. Då gick
räfven skamflatsin väg och kom till enfårflock.
„God dag, herr Bagge!11 hclsade räfven.
„Jag har hustru och hnrn hemma, som
vänta på middag, du får ge mig ett af dina
lam, annars blir jag tvungen till att ta dem
allihop, ty jag är så tom i magen, och
hemma har jag ej så mycket som ett
gammalt gåsben11. — „Ar det så stäldt, Mickel,
så är det bäst du får mig, ty jag fyller bäst
i skrofvet. Ställ dig der nedanför backen
och gapa allt livad du kan, så skall jag
springa i dig11. „Tack, herr Bagge, jag
visste nog att du var en god kamrat!" —
Räfven gapade, och haggen rände emot honom,
så att han vände alla benen i vädret; så fick
Mickel smaka hur god han var. När
räfven fick sin sans igen, lunkade han vidare
och kom till ett sto, som hade föl. Nu var
räfven så hungrig och ledsen till sinnes,
att han ej brydde sig om att hålla tal, utan
sade blott: „Hör du, fölamor, jag vill ha
ditt föl11. „Det skall du också få, ty jag
har lofvat det åt den första, som kan läsa
den förgylda skrift, som står på min högra
baksko, och ännu har jag ej träflat någon,
som var så lärd11. — „Åh, så lärd är jag
väl11, sade Mickel. Då vände stoet sig om
och gaf honom en örfil, så han såg sju
solar och Karlavagnen på himlen; det var
den förgylda skriften.
Nu lunkade Mickel in i skogen och satte
sig ned under ett träd att begrunda livar-
~r
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
