Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ’2 i
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
167
nat. Men då de så. qvittrade, lconi en glad
jublande skara Hygande fram i den blå
rymden. De hade gjort mången bekantskap på
sin färd, de hade mycket att förtro de
gamla. Hvilken sång! hvilket jubel! ja,
ofta blef det en riktig chör af glädjeskrik
af förenade röster. På samma gång
väcktes äfven Mormor ur sina bctracktelser af
tvenne små fina händer som betäckte
hennes ögon, ocli af en kyss af ungdomliga
läppar. Snart var äfven hön omgifven af
en återvändande ungdomsskara, hvars
glada jublande röster blandade sig med
fo-gelsången deroppe. „Denna stund njuter
jag nu på samma sätt som svalfar och
svalmor”, tänkte Mormor, i det hon med glädje
och hopp betraktade den blomstrande
ungdomsskaran omkring sig. Och Mormor
berättade huru hon trott, att de gamla
svalorna tänkt ungefär det samma som hou,
eller med andra ord att deras tankar
sammansmält, eller blandats om hvarann och
hon berättade för de unga sin tysta
betraktelse, och de unga smekte henne ömt. och
sade: „var ej orolig för oss Mormor lilla!
det skall nog gå oss väl i verldeu! Bröd,
hem och trohet skola vi finna! Gud sörjer
för oss liksom för foglarna. Våra krafter
äro unga, vårt mod är godt, det skall nog
gå oss väl i verlden! Och de unga svalorna
sjöngo äfven deruppe fur de gamla, „det
skall nog gå oss väl i verlden’1, så jublade
äfven de i sorglös ungdomsglädje, och de
gamla som kände lifvet, åsågo med glädje
de ungas hopp och njöto den förbiilande
stundens ostörda glädje.
Kanske händer det ofta, att våra
känslor delas af väsenden mycket olika oss
sjelfva, ehuru vi ej alltid veta deraf. Ibland
är hjertat mera öppet, åter stuudom mera
slutet för naturens språk.
— „Låt oss följa små foglarnas lärdom”,
sade. den unge studenten, „att icke sörja
för morgondagen, utan lita ocli förtrösta på
Guds hjelp, på de krafter han gifvit oss,
på en god vilja, och ett träget arbete, samt
bereda glädje och fröjd i boet, till tack
för alla de omsorger vi njutit under vår
hjelplösa barndom7. „Är det icke så ni
qvittra unga svalor?” utropade han med
blicken rigtad upp emot svalornas bo”. „Ja
visst”, Ja visst!” svarade de med högljudda
glädjeskrik, under det de gamla åsågo de
ungas glädje. Sålunda tänkte alla lika, —
och hvem kunde hysa andra äu goda
tankar på en så ljullig, varm ocli skön
som-marqväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
