Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ILLUSTRERAD BA RNT1DN ING
M 23
som Venia ibland åkt förbi och derunder
voro barnen öfverlemnade åt sig sjelfva.
„Jag skall stanna hos dera, medan ni är
hopta’1, sade Verna medlidsamt, „och hjclp
skall ni fä jag lofvar er det.’” Och så
gick Verna ner till kusinerna, hvilka ej
kunnat begripa hvart hon tagit vägen.
Hörda och uppskakade åhörde de hennes
berättelse. Här hade de suttit i de sköna
varma rummen, medan barnen der uppe
lidit så mycket. „Jag vill gifva dem allt
hvad min sparbössa för tillfället innehåller,
utbrast Raoul bestämdt, „och det är icke
så litet, ty onkel Dido lade ett stort
guldstycke dit, då han sista gången besökte
oss.” — Och Rose sprang in till sin
mamma, hvilken nu hemkommit från sin
promenad och då hon kom ut derifrån, sken
hennes lilla anlete af glädje. „Mamma
skänker de fattiga barnen allt livad de
be-höfva”, sade bon och så omfamnade hon
Verna. „Du är en god söt flicka, kusin!
— Ilade du icke varit, hade måhända de
små barnen dött af hunger och elände”.
Och om qvällen, då barnen gingo till hvil a,
tackade de för första gången af allt sitt
hjcrta den gode Guden, som begåfvat dem
med goda föräldrar, hvilka voro i stånd
till att gifva dem allt det goda, hvaraf de
nu njöto och aldrig förut hade de så känt
huru lyckligt det. är att vara rik, ty då
kan man ju dela med sig af sin rikedom
och fattiga finnas nog öfver allt, hvilka
bc-höfva de rikas understöd.
Följande dag skrcf Verna ett bref hem
till sin fader, hvilket lydde så: „Dyre
fader! Uppe i vindsrummet här i farbrors
hus tinnes tvenne små fattiga barn. De
hafva icke föda, icke kläder, utom dem
som Dorthe nu hemlat åt dem. Den ene
gossen heter Leo. Tänk dig — alldeles
så som vår lille döde Leo, men du kan
icke ana hvilken skilnad det är dem
emellan. Dyre fader, sänd penningar åt dessa
små barn, så att de också skola blifva
lyckliga, friska och rena, såsom vår lille
Leo var! Gör nu det och helsa många
gånger min älskade mamma från din lilla
Verna.”
Och redan efter några dagar, sedan
Ver-nas bref afgått, anlände svar från hennes
föräldrar med eti peniiingesumma och
förfrågan huru det egentligen stod till med
den fattiga familjen. Friherrinnan v. Detler
gjorde sig närmare underrättad derom och
förskaffade qvinnan ett annat arbete — ett
arbete, som hon kunde fullgöra hemma hos
sig, så att hon tillika kunde hafva
eftersyn på de små. Verna var så innerligt
glad, men om någon påstod, att det varit
hon, som upptäckt de fattiga och kallade
henne en snäll flicka, sade hon att hela
förtjensten var Cornelias, dockans — hon
med de stora gröna örhängena och det
långa håret, ty hade hon icke behöft en
ny kläduing, så hade Verna aldrig gått upp
på vinden och så kysste hon Cornelia på
det ömmaste och nämnde henne med de
varmaste smeknamn.
Men tiden förgick allt mera. Ännu några
dagar och så skulle Vcrnas pappa afhemta
henne och föra henne hem till den kära
modren, hvilken då äfveu skulle vara hemma
och till hennes gamla trogna „dadda”,
hvilken så mycket gråtit, när Verna for
bort. Verna längtade efter denna dag,
men hon hade äfven så ledsami öfver att
lemna farbrodrens hem, som nu blifvit
henne så kärt och der hemma skulle det
dessutom vara så ödsligt och tomt efter
den käre. aldrig förgätne lille brödren.
Det var en mulen dag. Om morgonen
hade Verna just erhållit underrättelse om
att hennes fader skulle anlända efter blott
en dag och nu ströfvade hon omkring till
alla sina slägtingar, från det ena rummet
till det andra.
(Forts.)
T
HELSINGFORS TRYCKERI-BOLAG, HELSINGFORS, l88o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
