Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forsigtigt i fammcn. „11var är din
mamma?” frågade Venia igen oeli äfvcn från
licnnes rosiga kinder strömmade tårarna
ohejdadt ned; hon liade blifvit helt blek.
„På arbete11, svarade gossen ined en ny
snyftning, „och nu dör lille Edi och — ja
— hvad skall Leo göra!11 — „Ilcter du
Leo?” Venia var djupt intresserad. rJaa,
skrek pojken och i ett nn liade han slitit
sig lös ur Vernas armar och kastat sig
öf-ver det qvidande barnet i vaggan, „lian
dör — han dör!” — Ack, huru underbart!
Denne lille stackars unge hette Leo,
alldeles såsom hennes egen käre lille döde bror!
Men hvilken skillnad emellan dem! Hon
påminte sig huru rik den lille brödrens
klädsel alltid hade varit: hans sammetskolt
med broderad fin skjortkrage och
manschetter, hans små lackerade glänsande
skor! llon kom ihåg hans friska röda lilla
ausigte, så rent och hvitt, hans ljusa
lockar! Ack, huru klart och tydligt påminte
hon sig icke i detta ögonblick hela hans
lilla förtjusande bild! Och denne lille Leo!
Utan rock, med endast en smutsig liten
skjorta på den magra kroppen och så
blekgul, så eländig 1 — Och hans moder var
på arbetet. Hon måste arbeta, måhända
tungt och hårdt för att skaffa föda åt dessa
små munnar och under tiden voro de
1cm-nade åt sig sjclfva; den ene döende, den
andre, halft ihjälskrämd — huru fasligt!
Skynda, skynda! Dorthe måste hemta
lijelp åt de arme. Der nere i lärbrodrens
kök fanns det fullt upp med mat och dryck;
derifrån skulle Verna hemta varm mjölk
åt det sjuka barnet samt åt hans stackars
bror. Ack, att hon icke vetat af denna
stora nöd förut! Och det så nära henne,
så nära farbrodrens, hvilka en trappa lägre
ned, lefde i prakt och välstånd! Ack, huru
sorgligt det var! Och Verna skyndade ut.
Hon trefvade sig fram på den dunkla
vinden tills hon fann trappan och så gick det
fort ned för dem och hon var alldeles
andtruten, då hon nu plötsligt stod
framfor Dorthe, hvilken strök i klädrummet, en
hvit fladdrande kläduing åt faster. „0,
Dorthe! — Hjelp — jag’Jicr er!” Och nu
berättade hon med tårfyllda ögon om de
armes nöd der uppe i vindsrummet.
Dorthe lade stryklodet betänksamt ifrån sig.
„Ilafven J vetat af detta sorgliga tillstånd
hos dem der uppe?” frågade hon köksan
och huspigan. „Nej, vi hafva icke varit
der inne. Väl visste vi att de äro fattiga,
men att det står så uselt till, som lilla
fröken påstår, det hafva vi varit i
okunnighet oin.” Men Verna bad Dorthe gifva
sig mat och så förde hon det dit upp till
barnen i vindskupan. Lille Leo, den
stackarn, kastade sig med glupskhet öfver det
rara köttstycket och äfven det sjuka
barnet insöp begärligt den varma mjölken och
hans små lemmar qvicknade vid och
utsträckte sig behagligt i den rena filt, som
Dorthe svepte omkring honom. Och då
den fattiga modren efter en stund derpå
kom hem, kände hon knappast igen sina
barn. Leo satt helt tryggt i Vernas famn,
iklädd en liten snygg jacka, som Dorthe
sökt upp bland Raouls aflagda
klädesplagg. Jackan var visst litet för stor, men
detta bekymrade icke barnet, utan hans
ögon lyste och den stackars lilla
bar-namunnen, som nyss så smärtsamt varit
dragen till gråt, log nu helt belåtet och
lyckligt, medan han knapprade på en stor
nöt, som Verna gifvit honom, „Gud
välsigne herrskapet!” sade den fattiga
qvin-nau tacksamt. Men Dorthe berättade henne
att det varit lilla Verna, hvilken spårat
upp de små och då öfverhöljde hon den
lilla flickan med de varmaste välsignelser.
Förut hade de lefvat i välstånd, men sedan
mannens död, som nyss inträffat, liade
armod inställt sig hos dem. Modren
nödgades arbeta på ett af de stora svarta fabrik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
